Döva finlandssvenskar är en hotad minoritet

Bara 90 kan finlandssvenskt teckenspråk

Det finlandssvenska teckenspråket är hotat. De döva finlandssvenskar som DT har träffat i Helsingfors befarar att antalet användare av finlandssvenskt teckenspråk halveras om några år. Anledningen är att gruppen blir allt äldre.

Vad innebär det att vara finlandssvensk? Definitionen av en finlandssvensk tillhör en gråzon, men den övergripande definitionen är en person som kommer från Finland men har svenska som modersmål. Det finns också finlandssvenskar som bor i Sverige men antalet är mindre. I Finland finns det runt 290 000 finlandssvenskar, vilket utgör 5-6 % av den finska befolkningen.

Antalet döva finlandssvenskar är litet – av ca 4000-5000 döva och hörselskadade finländare är ungefär 300 finlandssvenskar. Men mindre än hälften av dem använder finlandssvenskt teckenspråk. De finlandssvenskar som DT har mött uppskattar att antalet finlandssvenska teckenspråksanvändare kan vara så pass lågt som 90. Risken finns att antalet halveras om några år, därför är detta teckenspråk mycket hotat.
  DT har träffat Oscar Lönnholm och Magdalena Kintopf-Huuhka i Helsingfors. Den förstnämnda är sekreterare och den sistnämnda är ordförande för föreningen Finlandssvenska teckenspråkiga. Oscar Lönnholm är 28 år och född i Sibbo, i södra Finland, och Magdalena är 33 år och född i Härnösand, i Sverige, men är sedan 2011 bosatt i Helsingfors efter att hon träffade kärleken där.

De berättar att definitionen av döv finlandssvensk varierar. Till exempel kan elever från Borgåskolan (en finlandssvensk dövskola), döva finlandssvenskar som gått integrerat i skolan eller personer som har finlandssvensk släkt definiera sig själv som finlandssvenskar. Oscar har finlandssvenska föräldrar medan Magdalena är uppvuxen i Sverige och har polska föräldrar. Båda har olika historier om hur de började identifiera sig själva till den finlandssvenska minoriteten.
  – Jag har ingen finlandssvensk bakgrund men jag kan känna att jag kan identifiera mig som finlandssvensk på grund av den samhörighet och hinder jag upplever tillsammans med andra finlandssvenskar i Finland. Att vara i minoritet och att inte få tillräcklig god service på svenska gör att jag hamnar i samma situation som dem, berättar hon.

I Finland börjar man från sjunde klass att lära sig svenska. Detta eftersom landet har två officiella språk: finska och svenska. På många ställen finns det svenska skyltar, men inte överallt, vilket kan utgöra ett språkligt hinder för finlandssvenskarna. En del av finlandssvenskarna lär sig inte finska i skolan och då blir det tufft för dem att vara en del av det finskspråkiga samhället

Oscar Lönnholm har finlandssvensk släkt men började identifiera sig som finlandssvensk sent. Han berättar att det fanns en döv finlandssvensk skola, Borgå skola, nära där han bodde, men den lades ner år 1993 innan han var i skolåldern. Därför fick han börja på en finsk dövskola istället. När han var i gymnasieåldern blev han igenkänd av andra finlandssvenskar och de berättade att han kunde finlandssvenskt teckenspråk när han var i dagisåldern. Oscar blev mycket förvånad för han mindes ingenting.
  Det var då han började reflektera över sitt ursprung och fick veta att hans föräldrar prioriterade hans dövidentitet framför hans finlandssvenska identitet och satte honom i en finsk dövskola istället.

Då bestämde han sig för att lära sig finlandssvenskt teckenspråk och trots att det fanns mycket få finlandssvenska teckenspråksanvändare och knappt något material lärde han sig teckenspråket genom att träffa andra äldre döva finlandssvenskar i dövföreningar.
  Magdalena berättar att i samband med Borgåskolans nedläggning har antalet finlandssvenska teckenspråksanvändare minskat. De flesta finlandssvenska döva kan bara svenska i skrift och behärskar knappt finsk skrift. Därför har många döva finlandssvenskar flyttat till Sverige istället. Oscar menar att finlandssvenska döva som inte kan finska har svårare att hitta jobb i Finland jämfört med deras döva finska vänner.

Magdalena säger att många äldre finlandssvenskar som gått på Borgåskolan har gift sig med finnar. Det var en skola med få döva och de fick en speciell gemenskap och band till varandra, så att de såg varandra som familjemedlemmar. Då blev det oftast otänkbart att gifta sig med en ”familjemedlem” från skolan. Då har man också gått över till finskt teckenspråk. Det är en av flera faktorer som bidrar till att detta teckenspråk minskar.
  Oscar känner bara en annan manlig och fem kvinnliga finlandssvenskar under 30 år som kan finlandssvenskt teckenspråk som bor i Finland. Så det är konstaterat att det är en väldigt liten grupp.
  – De flesta finlandssvenskar som är under 50 år har flyttat till Sverige, medan de som är äldre än 50 år är kvar i Finland, säger Oscar.

Han menar också att han stött på många finländare som bara trott att det funnits ett teckenspråk i Finland, det vill säga det finska teckenspråket och blivit förvånade när de fått veta att det finns ett andra teckenspråk. Det visar alltså att det finlandssvenska teckenspråket är ett hotat språk i Finland.
  Finnar kan ha svårt att förstå finlandssvenskt teckenspråk på grund av de svenskpåverkade munrörelserna, så finlandssvenskarna måste anpassa sitt teckenspråk och då kan det bli mer finskpåverkat. Till exempel använde man det gamla svenska handalfabetet förut, men nu har man bytt till det finska handalfabetet.
  – Vi är som kameleonter, vi anpassar oss beroende på vem vi pratar med, förklarar Magdalena.

Den 12 mars 2015 antog riksdagen i Finland en ny teckenspråkslag där båda teckenspråken nämns. Detta är en mycket positiv nyhet, även för finlandssvenskarna då detta teckenspråk också gäller. Det betyder att myndigheterna kommer att få ta större hänsyn till dem när de fattar beslut, samt att de teckenspråkigas möjligheter att använda teckenspråk och få information på teckenspråk kommer att främjas.

Magdalena hoppas att lagstiftningen bland annat kommer att bidra till förbättrad service i det finlandssvenska teckenspråket där man får service på sitt språk och att fler teckenspråkstolkar utbildas i finlandssvenskt teckenspråk. Det fanns en tolkutbildning (dock engångssatsning) som utbildade teckenspråkstolkar i finlandssvenskt teckenspråk, men den utbildningen lades ner ungefär samtidigt som Borgåskolan, på 90-talet. Idag finns det bara tio teckenspråkstolkar som behärskar finlandssvenskt teckenspråk. Sen är bara ett fåtal av dem mycket skickliga, så behovet är mycket stort, menar Magdalena.
  Både Oscar och Magdalena ser ljust på framtiden och nu när lagsstiftningen gått igenom hoppas de att finlandssvenskt teckenspråk kommer att uppmärksammas mer och att döva finlandssvenskar får rätt till sina rättigheter.