Codabarn får inte stöd i skolan

Få barn får modersmålsundervisning i sin skola.

Minst 1000 barn som går i skolan idag i Sverige har döva föräldrar. Av dem återfinns 20 i Jönköpings län. Knappt någon av dem har fått läsa teckenspråk som modersmål, enligt en undersökning som hörselhabiliteringen i Jönköping läns landsting beställt.

Bland pedagogerna i Jönköpings län är kunskapen om CODA (hörande barn till döva föräldrar) knapp.
– De flesta pedagogerna hade inte funderat på att barn till döva kunde ha en speciell situation eller speciella behov. De pedagoger vi pratade med var alla väldigt intresserade av att veta mer om den här gruppen. Lärare har idag många elever med lite speciella behov, säger Leif Bergholtz som tillsammans med Peter Johansson skrivit rapporten “Barn som anhöriga”. De är själva uppvuxna med döva föräldrar.

De har gjort djupintervjuer med barn, föräldrar och skolpersonal, från förskolan till gymnasiet. Och enligt rapporten visar det sig att ibland tycker barnen det är lättare att prata via en tolk med sina föräldrar när det ska pratas på ett djupare plan. Dessa barn behärskar i vissa fall inte heller svenska fullt ut då de inte får hjälp hemma på samma sätt som andra barn i språkämnen.

För att få rätt till modersmålsundervisning krävs det att det finns fem elever i en och samma kommun. Men teckenspråk ska enligt språklagen ha en särställning. Någon hänsyn till det tas inte idag. Han tycker därför att teckenspråk borde bli ett av Sveriges minoritetsspråk, något som skulle innebära att det räcker med ett barn i en kommun för att få modersmålsundervisning.
– De kan inte få samma hjälp och stöd från sina föräldrar som andra barn och i vissa fall kan de inte lika bra svenska. Det måste skolan ta hänsyn till. På gymnasiet kan språkämnen utgöra 30 procent av undervisningen och därmed betygen så det påverkar deras framtidsutsikter, säger Leif Bergholtz.

Föräldrarna vet oftast inte själva om att de har rätt att begära att skolan ordnar teckenspråk som modersmål till deras barn?
– De föräldrar vi intervjuade inom ramen för projektet var överlag osäkra på de regler som styr insatsen för modersmålsundervisning. Man kände också en osäkerhet över hur man rent praktiskt gör sin ansökan och till vem. Ett av målen för projektet var att öka kunskapen runt hörande barn till döva och när det gäller kunskapen om regler och lager kring teckenspråk som modersmål, så tror vi att den har blivit bättre i Jönköping.

Vad säger ni om situationen i Jönköping, hur ska Jönköpings län lösa detta faktum att ingen får modersmålsundervisning i teckenspråk? 
– Idag har ett antal föräldrar gått ihop och frågat efter modermålsundervisning. Det krävs ju att minst 5 barn inom kommunen kräver det för att kommunen skall bli skyldig att ordna modermålsundervisning. Under förutsättning att det finns behöriga lärare. De fem elever behöver inte bilda en fysisk grupp utan kan gå på olika skolor och vara i olika åldrar. Läraren åker då runt till skolorna. Så situationen har radikalt förbättras i Jönköpings kommun. Rapporten har också fått uppmärksamhet i Jönköping via tv artiklar i Jönköpingsposten, berättar Leif Bergholtz.

De lärarna som inte hade mött döva eller CODA efterfrågade en kortfattad information med viktiga saker att tänka på. Lärare som hade CODA i undervisningen tyckte att handledning var ett bra sätt att möta CODA:s speciella behov. De ville att en processhandledare skulle komma ut till skolan och prata med/informera undervisande lärare.
Man skulle även kunna använda dövteamen och pedagogiska hörselvården som finns i inom landstingen, för att sprida kunskap och information om döva och teckenspråk, ex. visa olika kommunikationsmodeller mellan hem och skola, hur man kan involvera föräldrarna i skolarbetet på ett naturligt sätt.

Att ingen av dessa 20 barn fick undervisning i sitt modersmål, som är teckenspråk, förvånade dem som sammanställt studien – Leif Bergholtz och Peter Johansson. Leif är gymnasielärare på Per Brahe gymnasiet. Peter har en bakgrund som teckenspråkstolk. De har själva växt upp med döva föräldrar och är CODA (Children of Deaf Adults).

– Jag är förvånad att det finns så liten kunskap om den här gruppen, säger Leif Bergholtz.

– Om barnen inte får lära sig teckenspråk ordentligt kan de inte riktigt prata med sina föräldrar. Det är väldigt allvarligt. De kan säga grundläggande saker men kanske inte uttrycka känslor, säger Leif Bergholtz till Skolvärlden.
Han anser att samhället bär ett stort ansvar. Mer information till skolor behövs, menar han. Kunskapen ute i skolorna i dag är mycket begränsad. Dessutom hade döva föräldrar som intervjuades i studien inte informerats om vad som gäller för dem och deras barn.

I undersökningen har de identifierat tre nyckelpersoner för CODA i skolan – språklärare, mentorer och förskollärare. För att hjälpa dem och annan skolpersonal har de tagit fram en 10-punktlista, om till exempel kontakter med tolkcentraler och hur överlämning mellan olika lärare kan ske.

enligt siffror från Skolverket är det endast nio av dem får lära sig teckenspråk som modersmål i skolan,