Teckenspråkshuvudstadens krona på sniskan

Örebros dövförening kritiska mot sin stad för bland annat bristen av teckenspråkig äldreomsorg.

I mars 2010 stack kommunfullmäktiges ordförande Lars O Molin (KD) ut hakan och utropade Örebro som Europas teckenspråkshuvudstad, under stort jubel av de teckenspråkiga invånarna. Förväntningarna på kommunens intentioner var stora. Vad har gjorts sedan dess? Dövas Tidning åkte till Örebro och kollade.

Avsiktsförklaringen var en bred överenskommelse mellan Örebro kommun, Örebro läns landsting, Örebro universitet, Regionförbundet Örebro och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Man lovade att Örebro skulle bli Europas ledande teckenspråksstad. Nu, tre år efter utropandet börjar de teckenspråkiga bli rastlösa. De tycker det inte hänt tillräckligt i staden.

Britt-Marie Sundström (FOTO: TOMAS LAGERGREN)

  – Nog har det hänt saker, speciellt på det kulturella området, men inte tillräckligt när det gäller andra saker, säger Britt-Marie Sundström, vice ordförande i Dövföreningen i Örebro (DFÖ). Hon menar bl a. att bristen på teckenspråkig personal inom äldreomsorgen och svårigheterna att få jobb i den offentliga sektorn länge ställt till det för döva i staden.

Denna mandatperiod har varit speciell i Örebro.
Det politiska arbetet i staden stannade helt av när utnämningen av teckenspråkshuvudstaden kom samma år som valet (2010) där politikerna valspurtade med sina valrörelser. Efter valet hände det som inte fick hända. I nordöstra Örebro räknades rösterna felaktigt vilket ledde till omval som skedde under maj 2011. Alla ärenden lades på hög. 

Har det hänt något alls sedan dess?
  – Det händer litegrann. Antas handlingsplanen kommer jag att få i uppdrag av kommundirektören att prata med cheferna (som har hand om äldreomsorgen) om fortbildning i teckenspråk med start nu, berättar Ronnie Wirslund, kommunstrateg i Örebro kommun, som har ansvaret för frågor som rör teckenspråkshuvudstaden.
Och han räknar upp saker, precis som Britt-Marie Sundström, att det hänt en del, som t ex Örebro teckenspråkiga kulturskola, och föreställningen Visukalen Fame som visades ifjol.
Handlingsplanen han talar om gäller för 2013 och sträcker sig över valåret 2014. Den väntas bli antagen när kommunstyrelsen sammanträder 18 juni. I den står det: 
”Handlingsplanen syftar till att forma ett Örebro där service och tjänster erbjuds på sådana villkor att de teckenspråkiga upplever att de har likvärdiga levnadsvillkor som övriga medborgare.”
Vidare vill man satsa på ett europeiskt teckenspråksinstitut förlagt i staden. 
Stora ord, men inte ett ord om några specifika äldreomsorgs- och arbetsmarknadssatsningar, som DFÖ vill se. 
  – Jag är övertygad om att frågan teckenspråk kommer tillbaka under valet. Men fram till valet kommer man med stor sannolikhet att inte fatta beslut om som innebär något större åtagande än handlingsplanen, tror Ronnie Wirslund. 


En sak som kommer att genomföras den närmasta tiden är kommunens nya servicecenter i Örebro som öppnar i januari 2014 i Örebro tingsrätts gamla lokaler på Drottninggatan i centrala Örebro. På centret ska kommunen ha en kommunvägledare med teckenspråkskompetens anställd. 
DFÖ gläds över satsningen, men är besvikna över hur platsannonsen formulerades. I den löd det att personen skulle ha ”mycket goda språkkunskaper i svenska, både i tal och i skrift”. 
Det tolkar DFÖ att kommunen anser att personen ska vara hörande och inget annat. Föreningen anser att en döv kan göra jobbet minst lika bra.
  
– Det finns alla möjligheter idag med bildtelefon och teckenspråkstolkar, menar Britt-Marie Sundström som berättar att samtal förs med kommunen i frågan.

Dövföreningen tycker att annonsen visar på att kommunen inte direkt ser döva som en resurs i staden. 
  
– Örebro kommun måste förändra sin attityd. Det finns saker kvar att göra innan Örebro kan uppfylla titeln som Europas teckenspråkiga huvudstad, avslutar Britt-Marie Sundström.