Behöver alla barn med CI teckenspråk?

DT har frågat två experter i ämnet.

Socialstyrelsen och Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) rekommenderar att föräldrar till döva barn med cochleaimplantat (CI) använder teckenspråk med sina barn och att även personer i omgivningen gör det. I maj var Barnplantornas styrelseledamot, Ola Rosling, och Tommy Lyxell från Språkrådet med i radioprogrammet Nordegren i P1. Även SDR och en CI-läkare deltog i programmet. Ola Rosling anser att de rekommendationer som finns om teckenspråk för barn med CI är föråldrade. 

Är Socialstyrelsens och SBU:s rekommendationer föråldrade?
Ola Rosling: År 2005 var hälften av alla barn med CI opererade efter 2 års ålder. SBU hade ganska rätt; många av dem valde teckenspråk. Sedan dess har gruppen “CI-barn” förändrats. I dag får cirka 5 % CI efter 2 års ålder och övriga 95 % utvecklar nästan alla talspråk i likhet med hörande barn.
Tommy Lyxell: Socialstyrelsen rekommendationer är från 2009 och SBU:s från 2006 så de är inte så gamla. Färska studier visar tyvärr att det fortfarande är stor variation på språkutveckling (såväl talspråk som teckenspråk) hos barn med CI så det är rimligt att behålla rekommendationerna. Men de ska inte ses som en tvångströja.

Hur skulle rekommendationerna kunna se ut istället? 
Ola Rosling: Ett råd till hela gruppen CI-familjer: använd tecken också tills talspråket tagit fart. Övriga råd skall vara till undergrupper för bedömning av vem som behöver tal-träning, tecken-stöd eller teckenspråk. Badglädje och teknikhaverier är inga argument för teckenspråk.
Tommy Lyxell: Det viktigaste är att barnet får en bra kommunikativ start i livet, och att man inte förklarar sen språkutveckling med barnets hörselnedsättning. Hörselvården måste ta barns språkutveckling på teckenspråk på allvar och inte ensidigt fokusera på talspråk. Föräldrarna måste inte vara språkliga förebilder i båda språken. Förskolan har en mycket viktig roll.

Barnplantorna anser att barn med CI ska få teckenspråk efter behov. Vem kan bedöma deras behov av teckenspråk?
Ola Rosling: Bedömningen kan INTE göras av den som tycker att det räcker att barnet har CI. Föräldrar känner sina barn men söker ofta stöd hos professionella. Att avgöra om teckenbehov finns är lätt, behovets grad är svårare. SBUs förenkling att “alla CI-barn ska ha teckenspråk” gör att CI-familjer som har ett teckenbehov ofta inte får de resurser som de ber om.
Tommy Lyxell: Ordet behov antyder att det går att diagnostisera barnens språkbruk, men det är omöjligt att i tidig ålder avgöra vilka språk barnen har nytta av senare i livet. I samhället uppmuntras inlärning av flera språk utan förbehåll. Detta bör även gälla barn med CI.

Hur viktigt är det att ett barn med CI ges möjlighet till att självt välja när han eller hon vill prata eller teckna? 
Ola Rosling: Inga barn får tvingas prata eller teckna. Men frågan som ständigt stjäl fokus; “Behöver alla CI-barn teckenspråk?”, bör ersättas med två svårare frågor: Hur identifierar vi tidigt de barn för vilka teckenspråk är livsavgörande? Hur mycket mer resurser behövs per teckenspråkigt barn när denna grupp nu krymper?
Tommy Lyxell: Barn anpassar sig och använder det språk som omgivningen använder. Det är inte ett medvetet val. Det handlar snarare om tillgång till olika språkliga miljöer. Om ett barn lär sig flera språk i tidig ålder har det större valfrihet i livet.