17-åriga Unisa riskerar bli utvisad

Har bott i Sverige i fem år.

Unisa Turay, döv 17-årig gymnasieelev från Örebro, har fått avslag av Migrationsverket. Det innebär alltså att Unisa och hans familj måste åka tillbaka till sitt hemland, Sierra Leone. Det är tredje gången som de fått avslag och de riskerar att snart bli utvisade från Sverige.

För fem år sedan flyttade Unisa Turay och sin familj till Sverige. Då började Unisa på Kristinaskolan i Härnösand. Nu läser han bygg på gymnasiet och tränar fotboll på riksidrottsgymnasiet i Örebro. Han har ett brinnande intresse för fotboll och har en garanterad plats i dövas fotbollslandslag om han får svenskt uppehållstillstånd.
– För tre veckor sedan fick jag veta av mamma att vi skulle bli utvisade till Sierra Leone, berättar Unisa Turay.
Han berättar att han är orolig och rädd över att behöva få åka tillbaka till Sierra Leone. Speciellt nu när ebolan har en stor spridning.

Johanna Lundström, ledamot på ÖDU (Örebros Dövas Ungdomsklubb), förklarar att om Unisa måste åka tillbaka till sitt hemland innebär det många svårigheter för honom. Innan Unisa flyttade till Sverige hade han inget språk och kunde inte kommunicera med någon.
Lydia Tebibel som går i gymnasiet berättar:
– När han kom hit var han språklös, i Sverige har han lärt sig svenskt teckenspråk och svenska.
Hon menar att Unisa inte har några möjligheter att fortsätta sina studier i Sierra Leone. Han kommer inte heller kunna vara delaktig i samhället och där har han inte samma rättigheter och möjligheter som i Sverige.

Unisa berättar att han inte kunde ett enda språk när han kom hit till Sverige. Under hans tid i Sverige har han lärt sig svenska, svenskt teckenspråk och fått möjlighet att kunna kommunicera. Han säger också att det inte går att få eller köpa hjälpmedel där heller, som till exempel hörapparatbatterier som han har stort behov av.
Han säger också att han inte hade något språk i Sierra Leone när han bodde där. Andra döva därifrån kan inte heller teckenspråk.
– Döva människor i Sierra Leone har inget språk. Sättet för döva att kommunicera där är genom att peka, säger han.

Johanna Lundström berättar också att levnadsstandarden i Sierra Leone är en av de lägsta i världen*, och dessutom är landet hårt drabbat av ebola. Hon och Jonny Dufvenberg, ledamöter på ÖDU, har tillsammans med Lydia Tebibel bestämt sig för att skapa en sida på Facebook för de vet att sociala medier är en bra plats att sprida information på. De har även ordnat en namninsamling som i skrivande stund har mer än tusen underskrifter.
Hon berättar att så fort Unisa berättade om sin situation kände de direkt att de måste göra någonting åt det. Det är mot mänskliga rättigheterna att skicka en ung och döv kille till ett land där han inte kommer att få möjligheter till utbildning och arbete.
– Det går bara inte att ignorera det, säger hon.

På frågan om det finns någon chans att Unisa får stanna svarar Johanna Lundström och Jonny Dufvenberg att de inte vet så mycket om det eftersom de inte känner till vilka regler och lagar det finns. Det som de tror behövs är att de tar kontakt med TV, tidningar och inflytelserika personer så att det här får mycket uppmärksamhet.
– Vi ska i alla fall göra allt vi kan, säger hon.

Unisa säger att han är mycket glad att så många har engagerat sig i att han ska få stanna i Sverige. Han är tacksam att många vill sprida detta så att många blir nådda.
– Detta otroliga stöd gör mig mycket lycklig, säger han.

* Enligt FN:s utvecklingsprograms index över mänsklig utveckling ligger Sierra Leone på plats 183 av 187 länder. Sverige är på plats 12.

UR:s program, Lilla Aktuellt teckenspråk, har träffat Unisa Turay. Se programmet här.