Kongress 2025: Porträtt av Pia Johnsson-Sederholm

Pia Johnsson-Sederholm

Helgen den 13-15 juni går Sveriges Dövas Riksförbunds kongress av stapeln. DT har gjort kortare porträtt av de tre ordförandekandidaterna som finns i dagsläget – Pia Johnsson-Sederholm (valberedningens förslag), Hedvig Ledung och Elsa Brunemalm (motkandidater). Detta är Pia Johnsson-Sederholms porträtt. Längre ned på sidan hittar du sex frågor som DT ställt till Pia Johnsson-Sederholm.

En aktiv och problemlösande person – så beskriver sig Pia Johnsson-Sederholm. 
– Jag är en rastlös person som tycker om att alltid ha någonting att göra men också att lösa problem. Om något kan bli bättre så vill jag att det ska bli det, det spelar ingen roll om det är något privat eller i mitt yrke. Som person vill jag bidra till att saker blir bättre. Jag är nyfiken och inte rädd för att ta i olika frågor. 
 
Pia är född 1988 i Stockholm. Sin förskoletid spenderade hon tillsammans med andra döva barn på förskoleavdelningen Munspelet i Haninge, som inte finns kvar idag. Senare gick hon på Manillaskolan. När det vankades gymnasieval blev det ridsportgymnasium, där Pia gick som ensam döv.  
– Jag älskade och älskar fortfarande hästar. När jag får tillfälle rider jag gärna mammas häst. 
 
Som ung var målsättningen att jobba som ridlärare, men hon kom på andra tankar. 
– Det är dåligt betalt och inte så bra villkor, i alla fall förut. Det är säkert bättre idag, men jag har hellre ridningen som hobby. Veterinär var också en dröm jag hade. 
 
Utbildningsresan ledde henne inte till ridlärare eller veterinär – idag är hon projektledare på Öresundsbron. När hon gick på universitetet läste hon till utvecklingsingenjör med inriktning på produktutveckling och affärsutveckling. Senare tog hon en magister i teknisk projektledning och organisationsutveckling, och idag läser hon mot en masterexamen i hållbarhetsvetenskap och beslutsfattande för hållbar utveckling. Hon blir färdig i juni 2026. 
 
Intresset för politik eller intressepolitik började år 2014 när Pia åkte till USA och läste dövstudier på Fremont college. 
– En av kurserna handlade om dövkultur och dövidentitet. En av uppgifterna var att jag skulle analysera mig själv och vem jag är. Jag insåg att jag är privilegierad som fick teckenspråk tidigt. Det blev en ögonöppnare. Alla döva har olika bakgrunder, det hade jag inte reflekterat så mycket över tidigare. Det finns en stor mångfald inom dövcommunityt. När jag kom hem kände jag att jag ville bidra och börja engagera mig i föreningslivet. Nu är jag här och vill fortsätta bidra. 
 
Första gången hon besökte Malmö Dövas Förening Svenske kände hon ingen där. 
– Men det jag minns starkt är bemötandet jag fick. Jag var välkommen. Det är inte en känsla jag alltid upplevt. Det blev snabbt mitt andra hem. MDF Svenske har betytt och betyder mycket för mig. 
 
År 2021 valdes Pia in till SDR:s förbundsstyrelse som ledamot. Nu är hon valberedningens förslag till att bli förbundsordförande. DT har ställt sex frågor till henne – se svaren här nedan.

DT frågar: Pia Johnsson-Sederholm

Vilken fråga är extra viktig för dig?
– Att vi döva inte förlorar vår starka identitet. Det ligger i hur vi möts och umgås i dövrörelsen. Om man ska prata om sakfrågor tänker jag på teckenspråket ställning och tolkfrågan. Men egentligen är det svårt att välja, för det finns många viktiga frågor. Till exempel vad gäller teknik och AI, där utvecklingen går i rasande fart och där måste vi hänga med. Vi får inte bli bortglömda i den utvecklingen. Sammantaget handlar det om att sprida kunskap om döva i samhället så att vi blir mer synliga. Våra frågor syns inte alltid i samhällsdebatten och hos många politiker och beslutsfattare saknas det ofta kunskap och intresse. Vi i dövrörelsen behöver arbeta och kämpa tillsammans för att det ska bli ett kunskapslyft hos de som fattar besluten. 

Vad vill du förändra inom SDR?
– Begreppet “förändra” vill jag byta ut till “utveckla”. Vi behöver fortsätta utvecklas, och jag tycker att vi är på rätt väg nu. Vi har genomfört en omorganisation med fokus på att stärka det intressepolitiska arbetet och i handlingsprogrammet står det att vi ska utveckla föreningssupporten. Men det är medlemmarna och kongressbeslut som ska påverka vilka frågor vi driver. Förbundet behöver utvecklas för att få en stark grund. Det har varit många förändringar under lång tid med till exempel personalomsättningen och flyttar, och nu behövs ett stabilt arbetssätt. Jag är inte intresserad av många förändringar, jag vill istället att förbundet ska ha mer fokus i arbetet.

Vilken är din bästa och sämsta egenskap?
– Självklart beror det på om man pratar om mig som privatperson eller som ordförande. Som ordförande är min bästa egenskap är att jag är driven, motiverad och vill mycket. Min sämsta egenskap är att jag är otålig. Jag vill att saker ska hända snabbt, men jag är också medveten om att tålamod behövs på många sätt.

Varför ska man rösta på dig?
– Jag har lång tids erfarenhet av att leda både döva och hörande, och jag har en fot i varsin värld. Det tror jag är en styrka. Jag vet hur jag ska jobba med både döva och hörande. Vi behöver hitta sätt att bygga broar och samverka som både hörande och framför allt döva vinner på. Jag vill att vi ska ha mer fokus på att vi ska fortsätta framåt trots de motgångar vi kommer stöta på.

Om du blir ordförande – vad blir det första du gör?
– Det har jag funderat på, och det är att jag vill kontakta varje enskild förening och skapa en relation. Få möjligheten att säga hej, möta de som finns i de olika föreningarna och ta del av vad de förväntar sig. Detsamma gäller självklart kansliet, men också generalsekreteraren. Vi behöver vara ett team och ha en gemensam vision för hur vi vill arbeta tillsammans, och naturligtvis ska styrelsen vara med i detta. Alla ska vara med!

Om du får drömma fritt – vad är ett perfekt SDR?
– I ett perfekt samhälle behövs inte SDR:s intressepolitiska arbete, då är vi ju självklart inkluderade på alla sätt. Men självklart skulle vi ändå vilja finnas kvar som dövcommunity och erbjuda teckenspråkiga mötesplatser. I dagens samhälle är ett perfekt SDR en organisation som har ett tydligt fokus och arbetssätt, och möjlighet att erbjuda ett starkt stöd till föreningarna. De får verktyg så att de kan arbeta vidare själva. Nu känns det som att vi befinner oss på olika platser, vi behöver bli mer sammansvetsade. I den bästa av världar arbetar hela dövrörelsen i Sverige tillsammans mot samma mål och visioner.

Namn: Pia Johnsson-Sederholm
Ålder: 36
Bor: Malmö
Yrke: Projektledare på Öresundsbron
Gör helst på fritiden: Träna, vara ute i skogen och spela TV-spel.
Läser helst: På sistone har det mest varit kurslitteratur. Annars deckare.
Ser helst på TV/play: Thrillers och skräck
Favorittecken: ”Just det/att vara” (Länk till Svenskt teckenspråkslexikon)
Beskriv dig själv med ett ord: Målmedveten

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se