2025-06-10
Kongress 2025: Porträtt av Elsa Brunemalm

Elsa Brunemalm
Helgen den 13-15 juni går Sveriges Dövas Riksförbunds kongress av stapeln. DT har gjort kortare porträtt av de tre ordförandekandidaterna som finns i dagsläget – Pia Johnsson-Sederholm (valberedningens förslag), Hedvig Ledung och Elsa Brunemalm (motkandidater). Detta är Elsa Brunemalms porträtt.
Elsa Brunemalm beskriver sig som en person med stort rättvisepatos.
– Redan som barn reagerade jag på om något var orättvist i skolan. Det spelade ingen roll om det gällde mig eller någon annan.
Elsa föddes i Stockholm år 1987. Under uppväxten gick hon först på den teckenspråkiga förskolan Boken i Hägersten, och sedan på Manillaskolan i Stockholm. Hon berättar att det var en fin tid i en teckenspråkig miljö, även om hon kan se i efterhand att det fanns systematisk audism här och där.
DT frågar vad drömyrket var när hon var liten. Svaret är “superhjälte”.
– Jag läste och såg gärna superhjälte-böcker och -tv-serier som barn. Ofta var antihjälten min favorit, till exempel Kapten Malcolm i tv-serien Firefly eller krigarprinsessan Xena. Man kanske kan säga att jag lyckades bli superhjälte litegrann, som intressepolitisk ansvarig.
I gymnasiet, på Risbergska skolan i Örebro, gick hon samhällsvetenskaplig linje med inriktning mot kultur. På högskolenivå har hon läst media- och kommunikationsvetenskap under ett år, och kurser i svenskt teckenspråk och retorik. Den senaste kursen hon läste på högskolenivå är dramatiskt skrivande för scenkonst på teckenspråk. Idag arbetar hon som intressepolitiskt ansvarig på Stockholms Dövas Förening.
Elevrådet på Manillaskolan hade på Elsas tid ett samarbete med Stockholms Dövas Ungdomsråd (SDUR) där representanter från elevrådet fick delta på SDUR:s styrelsemöten.
– Jag fick möjlighet att sitta med på styrelsemötena. Jag var 14 år och förstod nog bara hälften. Men det var där jag förstod att man kan påverka och bidra till att göra skillnad. Det väckte något i mig.
Hennes första SDR-kongress fick hon uppleva som 18-åring år 2005.
– Där och då blev jag helt såld på föreningslivet. Det har format mig till den jag är. Allting jag har gjort – mina yrken och min fritid – har speglat frågan om dövas rättigheter.
Sedan 2005 har hon hunnit engagera sig i flertalet olika föreningar och organisationer inom dövrörelsen och funktionshindersrörelsen, däribland Sveriges Dövas Ungdomsförbund, FQ Sverige och Pär Aron Borgs vänner (PAB). Hon har också praktiserat på EUD:s huvudkontor i Bryssel, Belgien.
Ett tidigt starkt föreningslivsminne hade hon på Dövas Förening i Örebro.
– Det var mitt första riktiga föreningslivsengagemang, bortsett från ungdomsklubbarna. Att komma dit, koka kaffe och prata med andra. Den gemenskapen. Jag har inte ett föreningslivsminne som är bäst, utan det handlar om känslan då av att få vara med. Jag var 18 år gammal men blev välkomnad direkt. Men man fick lite förvånade blickar om man inte drack kaffe. Det var så jag lärde mig dricka kaffe.
Nu kandiderar Elsa Brunemalm till ordföranderollen i Sveriges Dövas Riksförbund. DT har ställt sex frågor till henne – se svaren här nedan.
DT frågar: Elsa Brunemalm
Vilken fråga är extra viktig för dig?
– Svårt att välja eftersom många frågor är viktiga. Om jag måste välja något så att värna de som inte alltid kan tala för sig själva. Till exempel döva barn och döva äldre, de som står långt från arbetsmarknaden och nyanlända. Alla de som i något sammanhang i livet behöver någon annan som kan betona vad de har rätt till. Särskilt döva barns rätt till teckenspråk och en god skolgång och döva äldres rätt till en god psykisk hälsa och möjligheter till att ta del av samhället är frågor som är viktiga för mig.
Vad vill du förändra inom SDR?
1. Omorganisationen som nyligen gjordes för att satsa på förbundets intressepolitiska arbete tycker jag var ett steg i rätt riktning. Något som kan förändras är mer transparens och synlighet kring vad SDR tycker och gör gentemot föreningarna och medlemmarna. Om jag blir vald kommer jag bland annat att skicka ut nyhetsbrev på teckenspråk och rapportera i sociala medier.
2. Min bild är att föreningssupporten idag mest går ut på att lösa problem. Istället vill jag att alla inom förbundet på nationell nivå ska ha ansvar att utveckla föreningarna på olika områden, oavsett om jag jobbar med till exempel intressepolitik eller kommunikation. Man kan arbeta smart genom att till exempel ta fram mallar. En liten förening någonstans i landet ska kunna få stöd att söka om bidrag av SDR.
3. En tredje sak är att göra färdigt arbetet med image och logotyp. Jag var med i arbetsgruppen när det började diskuteras 2013 och nu är det 2025. Vi behöver göra färdigt det arbetet även om det kan vara obekvämt.
– I stort sett tycker jag att SDR gör ett bra arbete men vi behöver synas mer och komma vidare i arbetet.
Vilken är din bästa och sämsta egenskap?
– Nu utgår jag från ordföranderollen. Min bästa egenskap är att jag inte är rädd för att komma igång med saker även om det kan vara obekvämt. Jag är för förändring. Min sämsta egenskap är att jag vill för mycket, men dygnet har bara 24 timmar.
Varför ska man rösta på dig?
– Som ledare är jag lyhörd och vill få veta vad andra tycker. Jag har ingen egen agenda eller eget vinstintresse. Jag vill värna andra, och som ledare kommer jag att se var behoven finns och verka för förändring och utveckling. Det är också viktigt att inte glömma de små dövföreningarna, att hela Sverige ska leva.Med mig som ordförande kan jag lova att SDR kommer att utvecklas till det bättre.
Om du blir ordförande – vad blir det första du gör?
– Det första jag kommer göra är att kalla Sveriges Dövas Ungdomsförbund (SDUF) och Sveriges Dövas Pensionärsförbund (SDP) till ett möte för att diskutera hur vi vill arbeta tillsammans, vad vi vill och vart vi är på väg. Sedan vill jag kalla andra organisationer och verksamheter, till exempel Riksteatern Crea, SVT Teckenspråk och Institutet för språk och fornminnen (Isof), till en dialog kring hur vi kan arbeta tillsammans. Vi är starkare tillsammans!
Om du får drömma fritt – vad är ett perfekt SDR?
– Ett perfekt förbund är ett där alla döva i landet känner att SDR är deras. Det spelar ingen roll om det är på lokal, regional eller nationell nivå. Som döv ska man känna en stolthet; att SDR är mitt och kämpar för mig. I övriga samhället ska man känna till att SDR vet bäst om döva och vända sig till oss vid frågor.
Namn: Elsa Brunemalm
Ålder: Fyller 38 i år
Bor: Stockholm
Yrke: Intressepolitiskt ansvarig
Gör helst på fritiden: Bland annat engagera sig i dövföreningen, umgås med familjen och läsa böcker. Skrivande är en återfunnen hobby som går hand i hand med intresset för dövhistoria.
Läser helst: Historisk roman eller thriller
Ser helst på TV/play: Just nu äldre säsonger av Grey’s Anatomy, men också sci-fi-serier eller fantasyserier.
Favorittecken: Fjäril/Ängel (länk till tecknet i Svenskt teckenspråkslexikon)
Beskriv dig själv med ett ord: Energisk
OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se
Dela artikeln via e-post.