Julius är teknisk informationssamordnare

Julius Gasslander är teknisk informationssamordnare.

I alla nummer av DT under 2024 kommer vi att utforska vilka yrken och utbildningar döv-Sverige har valt. Häng med i olika karriärval och livshistorier. Denna gång har turen kommit till Julius Gasslander som arbetar som teknisk informationssamordnare på Akademiska Hus i Lund.

Julius Gasslander föddes i Stockholm 1993 och gick på Manillaskolan innan han läste samhällsvetenskapligt program med ekonomisk inriktning på Riksgymnasiet i Örebro. För tre år sedan flyttade han till Malmö med sin fru Michelle. Där trivs han som fisken i vattnet. På fritiden gillar han bland annat att laga mat, vara utomhus och vandra med sin hund Zen.

Sedan snart ett år arbetar han på Akademiska Hus i Lund, som är ett av landets största fastighetsbolag. Även om han idag har ett teknikinriktat arbete kan han känna att han har haft nytta av att ha läst samhällsprogrammet med inriktning ekonomi under sin gymnasietid.
– Det program jag valde och det yrke jag har idag är kanske inte så sammanflätat, men anledningen till att jag valde just samhällsprogrammet var för att ha en bred grund att stå på. Jag hade på den tiden ingen aning om vad jag ville jobba med, utan utgick från att läsa ekonomi kunde leda mig till ett välbetalt yrke.

Efter studenten bodde Julius kvar i Örebro i ett år där han sökte arbete, men utan att lyckas. Turen gick då istället tillbaka till Stockholm, där han till slut fick sitt första arbete.
– Jag jobbade på en restaurang med att leverera mat runtom i Stockholms län. Det var i hörande miljö, men jag upplevde att det fungerade bra. Man behövde bara hitta smarta lösningar från både arbetsgivarens och arbetstagarens håll. Jag hade en teckenspråkig vän på samma arbetsplats vilket var skönt. Det som är roligt är att jag ofta levererade mat till olika fastighetskontor och –bolag, och där väcktes ett intresse hos mig. Det verkade spännande.

Efter ett år på samma arbetsplats kände Julius att han ville komma vidare och utvecklas. Han sa därför upp sig och fick sedan sommarjobb som fastighetstekniker i Stockholm.
– En utmaning som fanns på den arbetsplatsen var att få till ritningar för hand, och där fick jag hjälpa till. Jag kom fram till lösningar som de inte tidigare hade tänkt på. Det kanske är en fördel vi döva har, vi är så vana vid att behöva hitta lösningar på olika problem och därför kanske vi kan tänka i nya banor?

Ritningar är något som man arbetar mycket med i fastighetsbranschen. En enstaka byggnad kan ha flera hundra olika ritningar för olika områden, så som till exempel belysning, el och ventilation, berättar han.
– En ritning visar vad som finns i byggnaden. Vill vi titta på var till exempel vattenrören eller elektroniken är placerade kan vi titta på de respektive ritningarna för det. Man har inte en enda ritning för en hel byggnad, utan det finns så många olika aspekter att ta hänsyn till oavsett om det gäller att bygga en helt ny byggnad eller ändra på en befintlig byggnad. De kan till exempel också användas för att räkna ut hur vi kan energieffektivisera byggnaden.

Under sitt sommarjobb som fastighetstekniker fick Julius möta olika kompetenser inom fastighetsbranschen.
– Jag fick jobba med den tekniska förvaltaren och en arkitekt, och det var spännande att se hur de jobbade. Jag fick allt fler uppgifter och till sist såg jag vad jag behövde lära mig, som ett ritningsprogram till exempel. Det bestämde jag mig för att lära mig helt på egen hand, och jag lade ner väldigt mycket fritid på det. Dock var det mycket ritande i 2D, och jag blev sedan mer nyfiken på att rita i 3D för det går att lägga till så mycket mer information då.

Julius kände att han nu hade funnit sitt drömyrke och sökte sedan till yrkeshögskolan Nackademin i Stockholm, där han läste till byggnadsingenjör BIM (Building Information Model). – Anledningen till att jag valde yrkeshögskolan var för att det fanns mycket praktik inbakad i utbildningen. Att läsa i två år kändes lagom. Det var första gången jag studerade med hörande klasskamrater, och på lektionerna använde vi teckenspråkstolk. Jag tycker att det har fungerat bra. Man kan säga att jag var mycket bättre förberedd än många av mina klasskamrater med tanke på min tidigare yrkesbakgrund, och jag kom också till insikt om att man kanske tror att bara som döv finns det utmaningar men som hörande har man ju också utmaningar. Skillnaderna är inte alltid så stora, det är normerna i samhället som sätter käppar i hjulet. Först när jag var 25 år förstod jag det, kan man säga.

Efter två års studier tog Julius examen 2020, mitt under Covid-pandemin som precis då hade blossat upp.
– Det var svårt att hitta jobb när många företag inte ville anställa. Det var samma sak för många hörande. Samtidigt kunde jag ändå känna att som döv hade jag en nackdel, jag var lättare att konkurrera ut även om jag inte ville fastna för mycket i det. Hörande konkurrerar också med varandra. Nu gällde det bara att hitta till rätt dörr.

Pandemin erbjöd dessutom utmaningar i form av att nu skulle intervjuer ske över videosamtal och det var en ny utmaning när Julius skulle ha med sig teckenspråkstolk på intervjuer.
– Det blev självklart en extra pusselbit att jag skulle ha med mig en ytterligare person på intervjun, men sedan hade inte alla tolkar heller god kunskap om de digitala tekniska lösningar som skulle användas så det första intrycket blev kanske inte så bra. Jag upplevde att det kunde vara en nackdel, det framstod som krångligt att intervjua mig och därmed också att anställa mig.
– I och med hård konkurrens och många jobb som jag har varit väldigt nära att bli erbjuden i Stockholm ville jag tänka om. Jag vidgade mina vyer och riktade blicken mot Skåne. Jag fick ett jobb på en arkitektfirma i Kristianstad 2021 samtidigt som Michelle blev antagen till sin utbildning i Köpenhamn, så vi beslöt oss för att flytta.

2021 gick flyttlasset till Malmö, och 2023 fick Julius sitt nuvarande jobb på Akademiska Hus i Lund, ett av Sveriges största fastighetsbolag som förvaltar, bygger och utvecklar fastigheter för innovation, utbildning och forskning. Här trivs han väldigt bra.
– Jag fick jobbet genom ett rekryteringsföretag. Rekryteraren såg inte min dövhet som något negativt, hen utgick enbart från vem jag är som Julius och vad jag kan. Så hamnade jag här. I år eller nästa år måste det ha varit tio år sedan jag hamnade i den här branschen.

Vad gör då egentligen en teknisk informationssamordnare på sitt jobb?
– Jag kontrollerar så att alla inblandade i ett byggnadsprojekt “gör rätt”. Man kan säga att jag är spindeln i nätet, som ser till att olika typer av information flätas samman på ett riktigt sätt. De olika typer av information som jag tar emot är från bland annat arkitekter, elektriker och så vidare. Jag ordnar med ritningar för de olika systemen och ser till att det fungerar

När jag frågar om Julius vill tillägga någonting säger han:
– När jag studerade på Nackademin deltog jag ibland i så kallade “branschdagar” då det kom representanter från olika företag. Det gav också möjlighet att nätverka och kunna hitta en praktikplats. I mitt fall var det ofta gyllene chanser, jag fick alla praktikplatser jag ville ha. Och jag vågar påstå att det är för att jag är döv. Jag utmärkte mig som ett svart får. Om du ser ett svart får bland en stor flock vita får är det klart att du lägger just det fåret lite extra på minnet. Jag använde det som en fördel och för att sälja in mig själv. Det blir lätt fokus på det negativa, så jag vill istället säga att dövheten är min bästa vän.

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se