Menchu chefar över en dövskola i Barcelona

Menchu González. FOTO: Niclas Martinsson

Menchu González är Kataloniens första döva rektor. Till vardags basar hon över en dövskola i Barcelona. Sedan hon började har antalet elever fördubblats.

CEE Josep Pla i Barcelona har nyligen haft sommaravslutning för sina elever. Nu är det mindre spring i korridoren, men rektor Menchu González och hennes kollegor har ändå fullt upp innan de själva kan gå på semester. När DT kommer på besök, har hon precis haft möte med en förälder till ett dövt barn som vill börja på CEE Josep Pla till hösten. Den positiva trenden har hållit i sig sedan Menchu González började som rektor 2020; det är att hennes skola tar emot fler och fler elever. Men någon enkel start fick hon inte.

– Det första året som rektor var väldigt tufft då pandemin hade brutit ut. Munskydd var obligatoriskt. Vi kämpade för att våra elever och personal inte skulle behöva bära munskydd så länge vi höll avstånd till varandra. För då skulle vi lättare kunna avläsa varandra. Men myndigheterna sade nej. Rädslan för covid-19 var stor. Senare köpte vi transparenta munskydd, vilket underlättade, berättar hon. Sedan blev allt bättre när restriktionerna rullade tillbaka samtidigt som hon blev tryggare och mer erfaren i sin roll som rektor. Hon har en lång karriär som lärare bakom sig. Hur kommer det sig att hon blev rektor?

2020 skulle CEE Josep Pla få en ny rektor. Menchu hade jobbat som lärare på skolan sedan 1997. Hennes kollegor, såväl döva som hörande, tyckte att hon skulle söka rektorstjänsten. Men hon var inte helt övertygad. Hon älskade att undervisa och ha samspel med elever. Till sist gick Menchu med på att söka. Hon kände att skolan hade utvecklats åt fel håll under den förra ledningen. Så hon ville både förändra och förnya skolan. Hon gjorde intervjutester och valdes ut till den 120 timmar långa rektorsutbildningen. Sedan kunde rekryteringsprocessen börja. Den var rigorös. En inspektör kom till skolan för att granska hennes arbete och utvärdera hennes undervisning.

Hon blev också intervjuad och bedömd av en panel som bestod av åtta representanter. Hon presenterade ett fyraårigt projekt med mål för hur skolan skulle utvecklas under hennes ledarskap vad gällde pedagogik, ekonomi och annat. Till sist blev hon godkänd – och historisk som Kataloniens första döva rektor någonsin! Utvecklingen har sedan dess varit gynnsam. 2020 hade skolan endast 20 elever. Nu är elevantalet över 40. Skolan tar emot elever som är mellan 3 och 21 år gamla, men de flesta är i åldersspannet 10-16 år.

Menchu berättar att hon målmedvetet har arbetat för att öka personaltätheten i skolan. Nu är drygt var tredje anställd döv. Hörande föräldrar till döva barn ser positivt på att skolan har en döv rektor och döva lärare.

– Deras bild av döva förändras i och med att vi inte ses som personer med funktionsnedsättning. De uppskattar också att vi har döva lärare och personal som fungerar som förebilder för deras döva barn, berättar Menchu och tar ett annat exempel på hur synen på döva förändras hos omgivningen:

När hon har möte med myndigheter, är det alla som deltar i mötet som behöver tolk. Tidigare var tolk bara något som ”de döva barnen i skolan behövde, inte vi”. För hörande är det ett perspektivskifte från de till vi, något som både inger respekt och höjer teckenspråkets status.

Skolan är tvåspråkig. De huvudsakliga undervisningsspråken är katalanskt teckenspråk och skriven katalanska. För de elever som önskar tal, erbjuds undervisning på talad katalanska i grupp två gånger i veckan. Individuell talträning kan också ges, men det är inte alla elever som får det. Det är ont om teckenspråkskunniga logopeder, och även en pengafråga. På tal om logopedi; för att kunna bli lärare för döva lärare i Katalonien så måste man också ha läst logopedi. Menchu, som läst logopedi, säger att det är ett nödvändigt ont men samtidigt nyttigt. Det handlar om mycket mer än bara fonologi, det vill säga språk och kommunikation inklusive teckenspråk. Katalanskt teckenspråk finns också som skolämne, och äldre elever får dessutom lära sig spanska och engelska. Hur ser teckenspråksmiljön i skolan ut? Menchu berättar att alla, såväl elever som personal, talar teckenspråk. Men hörande anställda pratar fortfarande sinsemellan på raster. För dem är det skönt att avslappnat kunna prata.

– Det är lite känsligt, men det är bara en minoritet som vill kunna prata ibland. Jag vill egentligen att alla anställda hela tiden ska tala teckenspråk så elever kan se vad de pratar om, säger hon och fortsätter:

– Det tar tid att förändra, vi har andra projekt som vi måste prioritera. När de är avslutade så kan vi införa nya regler om att teckenspråk är obligatoriskt på raster. Det handlar också om att hörande ska bli bättre på teckenspråk först.

Skolan ser även till att elever får göra studiebesök i det katalanska dövsamhället och träffa vuxna döva förebilder. Allt för att elever ska få en starkare dövidentitet och få tillgång till dövas kultur, språk och historia.

Vad har eleverna för bakgrund? De flesta har utländsk bakgrund då deras föräldrar valt att flytta till Katalonien, till exempel från Latinamerika. Några elever har döva föräldrar. Andra har tidigare gått integrerat i skolan och sedan bytt till CEE Josep Pla.

Några av eleverna har ytterligare någon funktionsnedsättning. Och så har skolan äldre elever som aldrig gått i skolan överhuvudtaget.

Menchu berättar att det är en stor utmaning att placera elever i rätt klass med hänsyn till deras ålder och nivå. Skolan har åldersblandade klasser, i snitt fem-sex elever i varje klass. Det ska också finnas assistenter för de elever som behöver det.

– Vi försöker pussla så det blir bra för alla.

Eleverna bor i Barcelona. Menchu berättar att det har blivit allt svårare för elever att få gratis resor till och från skolan. Hemkommunen säger nej och hänvisar istället till sina egna skolor. Föräldrar måste argumentera för varför det är viktigt för deras barn att gå på CEE Josep Pla. Tidigare fanns det sju teckenspråkiga skolor/internat för döva i Katalonien. Nu finns det bara en skola kvar: den i Barcelona (CEE Josep Pla).

När DT frågar hur Menchu tror att framtiden blir för CEE Josep Pla, svarar hon att hennes skola antagligen kommer att läggas ner. Istället spår hon en utveckling som är oundviklig. Det är att det troligtvis kommer att finnas en eller flera skolor för hörande elever i Barcelona med tydligt avgränsade avdelningar för döva elever. Menchu pratar om flexibel undervisning och olika spår. Hon tar några exempel:

En döv elev som har hörseltekniska hjälpmedel kan huvudsakligen gå i en klass med hörande elever om hen känner sig trygg och trivs med det. Hen kan läsa vissa ämnen på katalanskt teckenspråk tillsammans med döva elever. En annan döv elev kan få gå i en klass för döva hela tiden. På raster finns det alltid döva elever och personal att teckna med. Menchu är övertygad om att en sådan skola kan bli mer attraktiv och locka fler hörande föräldrar till döva barn att välja just dem, och att antalet döva elever ökar totalt sett. Det vill säga att det handlar om en ”normal” skola, inte en specialskola. Men då måste skolan ha en döv biträdande rektor, så döva elevers rätt till teckenspråk kan tryggas. Hon har en framtidsdröm:

– Att se ännu fler självständiga döva som vill nå högre och fortsätta plugga på universitetsnivå!

NICLAS MARTINSSON
niclas.martinsson@dovastidning.se