2023-09-22

Världskongress på Sydkoreas Hawaii

Övre raden t.v: ICC Jeju, där världskongressen ägde rum. WFD:s nya styrelse. Nedre raden t.v: Den valda dövflaggan. Hyeim Sul och Seongwan Kim. FOTON: Olivia Renner Balkstam

2019 stod det klart att Sydkorea skulle stå som värdland för World Federation of the Deaf (WFD) nittonde världskongress. Den 11-15 juli 2023 tog den plats på ön som kallas för Sydkoreas Hawaii, Jeju. Jeju är en populär semesterort för sydkoreaner, och i en vecka var det fullt av tecknande händer. I detta nummer är totalt sex sidor tillägnade generalförsamlingen och världskongressen.

På International Convention Center i Jeju var det fullt av teckenspråkstalande från världens alla länder. Luftkonditioneringen erbjuder en fristad från värmen utanför. Temperaturen är inte hög i sig, men det är däremot luftfuktigheten. Molnen ligger täckta över himlen hela veckan, och ibland regnar det. I kongressbyggnaden återser människor varandra efter lång tid och kramas. Totalt finns här 1768 deltagare från sammanlagt 101 länder representerade. Sedan sist har det varit en lång pandemi, som gör sig påmind när man upptäcker ett flertal covidsmittade under kongressens tredje dag och många väljer att bära munskydd. Temat för årets kongress är “Securing Human Rights in Times of Crises” – översatt blir det “att säkra mänskliga rättigheter i kristider”.

Som alltid genomförs först generalförsamlingen, WFD:s högsta beslutande organ, innan kongressen med föreläsningar, aktiviteter och gäster från världen över genomförs. Något som pandemin har fört med sig är en ökad medvetenhet om tekniska lösningar för möten, och därför deltog denna gång några länder på distans via Zoom. Antalet deltagande länder var detta år till trots lägre än 2019. 2023 deltog runt 75 länder och 2019 deltog 87 länder. Då var det rekordmånga delegationer. Delegater från Sverige var denna gång Maria Hermanson, förbundsstyrelseledamot, och Joakim Hagelin Adeby, vice ordförande i SDR:s styrelse.

En fråga som diskuterats i flera år och vars beslut har dröjt är frågan om vilken som ska bli den officiella dövflaggan. Många undrade innan generalförsamlingen om det nu skulle vara dags, då diskussionerna funnits sedan världskongressen i Durban, Sydafrika 2011. Frågan avhandlades av generalförsamlingen både 2015 och 2019 men inget beslut hade tagits. Det visade sig vara dags, och generalförsamlingen klubbade denna gång igenom Frankrikes förslag, som hade presenterats både 2015 och 2019. Anledningen till att förslaget röstades ner 2019 var att världsförbundet då inte skulle få exklusiva rättigheter till flaggan utan endast det franska dövförbundet. DT har i nuläget ingen information kring hur frågan har lösts, mer än att WFD nu håller i frågan om flaggan. Libanon och Ryssland hade också skickat in förslag, men som alltså inte vann.

Antalet kvinnor i WFD:s styrelse har nu ökat från två till fyra. Det är en utveckling som SDR är positiv till. Totalt sitter 11 personer i styrelsen. När styrelsen valdes in 2019 lyckades man få med representanter från alla fem världsdelar. Efter att alla hade valts in detta år såg man att Asien inte fanns representerat. Joseph J. Murray blev omvald som världsförbundets ordförande och detta blir alltså hans andra mandatperiod som ordförande.

En av de mest omdiskuterade frågorna under världskongressen var vilket som skulle bli nästa värdland för generalförsamlingen och världskongressen. Tre länder kandiderade till att bli värdland; Nigeria, Norge och Förenade Arabemiraten. Generalförsamlingen beslutade sedan att välja Förenade Arabemiraten, något som mött kritik.

En del av föreläsningarna hade koppling till världskongressens tema “Securing Human Rights in Times of Crises”. Bland dem fanns titlar som “New Zealand Sharing Lessons Learnt from Emergencies Impacting the Deaf Community” (Nya Zeeland delar med sig erfarenheter från katastrofer som drabbat dövsamhället) och “Experiences of Disaster: Stories from Deaf Indonesians” (Erfarenheter av katastrofer: berättelser från döva indonesier”. Från Sverige fanns endast en föreläsare, Mia Modig från Nationell Kvinnojour och Stöd på Teckenspråk (NKJT). Hon föreläste om rapporten “En kafkaliknande process” från 2021.

Näst sista dagen av kongressen möter vi det sydkoreanska dövförbundet (KAD) samt kongressens eget pressteam för att låta dem utvärdera de senaste dagarna.

Hur skulle ni sammanfatta kongressen?
– Det har flutit på ganska bra, säger Seongwan Kim som representerar det sydkoreanska dövförbundet. En sak som har varit tuff är frågan om pengar. Att ha fått allt att gå ihop har varit svårt, men vi har gjort så gott vi kan och det har blivit bra till slut. Vi har lyckats med många saker och jag är nöjd.

Kan ni berätta mer om vad med ekonomin som har varit svårt?
– Pengarna som vi fått från myndigheterna har minskat, berättar Seongwan Kim. Det var väldigt oväntat. Vi har varit tvungna att prioritera bort det som inte är lika viktigt. Det är inget som folk ser utifrån, men vi som befunnit oss i planeringen vet hur tufft det har varit. Många har arbetat för att få det att gå ihop. Att vi inte lyckades uppfylla allt i och med att vi blev tvungna att prioritera kan jag bara beklaga. Vi försökte vårt bästa.

Hur känns det att så många människor från olika länder har samlats på Jeju?
– Det känns roligt att så många olika länder möts här och det i samförstånd och respekt, berättar Hyeim Sul från pressteamet. Många förknippar Sydkorea med filmer och populärkultur, och det har gått oerhört fort. Det känns som att vi har hamnat på kartan. Förr visste folk så lite om vårt land men idag har de koll. Det är verkligen det intrycket jag har fått här. Fantastiskt att det har blivit ett sådant lyft. Vi är stolta över att kunna visa upp sydkoreansk kultur.

För fyra år sedan var KAD i Paris där generalförsamlingen ägde rum, och bland de anledningar ni gav till att ni ville hålla i världskongressen var att ni ville underlätta för döva nordkoreaner att kunna delta i världskongressen. Men såvitt vi vet finns inga nordkoreaner på plats här under veckan, vad beror det på?
– Jag vet att Nordkorea fanns representerat i Paris för fyra år sedan, berättar Seongwan Kim. Det var myndigheterna (reds anm: oklart om det är Nordkoreas eller Sydkoreas myndigheter som åsyftas här) som sa nej till det. Anledningen till det är konflikten mellan Syd- och Nordkorea. Det hade möjligen varit en annan sak om generalförsamlingen- och kongressen var i ett annat land. Vi försökte flera gånger, vi försökte igen när vi fick avslag de första gångerna. Det känns synd att de inte finns på plats.

Vill ni tillägga något?
– Det känns som att det historiskt har varit mycket lättare att ta sig fram för de europeiska länderna, men nu känns det som att Asien har kommit någorlunda ikapp, säger Hyeim Sul. Vi ser att WFD arbetar med att lyfta de asiatiska länderna, och för det är vi tacksamma. För Sydkorea har utvecklingen gått extra snabbt. Självklart är det roligt, men vi får inte tänka bara på oss själva utan vi måste ta med oss de andra länderna på vägen upp. Tillsammans är vi starka! I framtiden hoppas jag att det blir ännu bättre.
– Jag håller med, avslutar Seongwan Kim.

OLIVIA RENNER BALKSTAM & NICLAS MARTINSSON
redaktionen@dovastidning.se