Ses dövkompetens som en kompetens?

I januari meddelades det att Manillaskolan hade fått en döv biträdande rektor. I april rapporterade SVT Nyhetstecken att hon fått sluta på grund av ekonomiska skäl. Det stämmer – men ytterligare en parallell situation utspelade sig bakom kulisserna.

Den döva kvinnan har sedan tidigare en lärarexamen och erfarenhet av att undervisa på Manillaskolan, men också av att ha en chefsroll. När hon ansökte till tjänsten som biträdande rektor på Manillaskolan var hon inte ett nytt ansikte för dem. Det slogs fast att hon fått tjänsten i november och i januari påbörjades hennes tjänstgöring. Hennes anställning var till att börja med endast en provanställning.

Tre månader senare kom information om att hon hade fått sluta då Manillaskolan inte hade tillräckligt med pengar, och därför fick alla på skolan som hade en provanställning gå. Den som läser denna artikel kanske funderar över att vi inte nämner den döva biträdande rektorn vid namn. Det är inte hemligt vem hon är och hon går inte under källskydd. Anledningen är att vi inte ser någon anledning att nämna henne vid namn. Det är inte hon som står i fokus i denna artikel, utan frågan huruvida dövkompetens faktiskt ses som en kompetens. Vad menar vi? Svaret finns längre fram i reportaget.

Om du tycker att någon felaktigt fått en tjänst på en myndighet har du rätt
att överklaga inom tre veckor från att beslutet blivit offentliggjort. Det behöver då angå dig och beslutet ska ha gått dig emot. Ansökan ska skickas in skriftligen till Kammarkollegiet och sedan tar det vanligtvis tre till sex månader innan ärendet är avgjort.

Detta var vad som hände Manillaskolan och den döva biträdande rektorn. En överklagan till att hon fått tjänsten kom in från en annan ansökande till samma tjänst då hon ansåg sig uppfylla alla krav men ändå inte blivit kallad till intervju. Att ett överklagande kommer in är inget ovanligt utan något som ibland sker när myndigheter gör rekryteringar.

I Kammarkollegiets beslut har både den klagande och SPSM fått lägga fram anföranden. I SPSMs anförande menar man att man tittat på både kompetens och personlig lämplighet. De har tittat på den döva biträdande rektorns kompetenser, samarbetsförmåga och meriter och utefter det bedömt att hon är rätt person för tjänsten. De lyfte dock inte fram att hon har egen erfarenhet av att vara döv eller att hon är primärt teckenspråkig. I SPSMs språkplan står det att “att skolan strävar efter att eleverna möter en jämn fördelning mellan personal som är primärt teckenspråkig och personal som är primärt talspråkig”.

Kammarkollegiets nämnd gav den klagande kvinnan rätt. De anser att hon borde blivit kallad till intervju. Dövas Tidning har här ingen möjlighet att ta ställning till vem som gjort rätt eller fel. Det är en rättighet att överklaga myndigheters anställningar. I slutändan fick den döva biträdande rektorn gå med anledning av ekonomin och då hon var provanställd.

Här ser vi en annan vinkel – varför lyfts inte det fram i SPSMs anförande att hon själv är teckenspråkig döv och besitter dövkompetens som en merit? SPSM strävar efter att ha en blandning av anställda som har svenskt teckenspråk respektive svenska som förstaspråk i specialskolan så de kan vara goda språkliga förebilder för eleverna. Frågan är om det är möjligt att lyfta fram dövkompetens som en merit genom att hänvisa till att det ska finnas goda språkliga förebilder även i skolledningen?

När Dövas Tidning hittar annonsen till tjänsten som skickades ut i september står det ingenting om att det är meriterande av att ha egen erfarenhet att vara döv eller primärt teckenspråkig. Går det i linje med språkplanen?

Dövas Tidning har kontaktat Manillaskolan för en kommentar. Dessa är frågorna vi ställde:

1. Hur ser ni på att eleverna fick en döv förebild i form av biträdande rektor?

2. Varför lyfter ni inte fram dövkompetens i ert anförande?

I er språkplan står det att “att skolan strävar efter att eleverna möter en jämn fördelning mellan personal som är primärt teckenspråkig och personal som är primärt talspråkig”

Svar från Torun Persson, rektor på Manillaskolan:
– Jag tycker att vi har lyft dövkompetens hos den sökande som fick jobbet i yttrandet, men kanske med andra ord. Vår poäng i våra yttranden har ju varit att vi har sett den sökande som fick jobbet som mest meriterad och lämpad, och i det ingår förstås att besitta all erfarenhet och kompetens som vi tryckt på i kravprofilen. Vi valde att anställa en döv medarbetare som vi bedömde bäst motsvara våra krav, och argumenterade i våra yttranden för att få rätt i vårt val. Jag kan inte se att några andra argument till SÖN skulle förändra något i sak i det här ärendet.

– Det är förstås viktigt för oss att eleverna får förebilder som de kan identifiera sig med. Vi har döva och hörande elever, samt elever med hörsel- och synnedsättning, med behov av teckenspråk för sin kommunikation. De behöver alla förebilder och vi arbetar medvetet med att synliggöra unga och vuxna förebilder, bland annat i samband med vårt arbete kring studie- och yrkesvägledning som löper genom hela skoltiden. Vi håller med om att en döv person i skolledningen skulle vara en värdefull förebild. Vi är väldigt ledsna att den ekonomiska situationen har tvingat oss att dra ner på antalet skolledare på skolan just nu, och vi hoppas att det blir tillfällen längre fram för oss att åter rekrytera en kunnig och kompetent skolledare som kan vara en god förebild för våra elever. Kompetens och lämplighet hos de sökande för det uppdrag man söker är viktigast när vi rekryterar.

– Vi formulerar våra kravprofiler i annonser tillsammans med bl.a. HR, fackliga representanter och rekryteringsstöd. Det är viktigt både av juridiska skäl och för att vi ska kunna rekrytera de allra bästa och mest lämpade medarbetarna, som kan bidra till vår verksamhet på bästa sätt. I kravprofilen

till den här tjänsten framgår att vi söker en person med bl a god kommunikation på teckenspråk och med erfarenhet av att arbeta med döva elever, utöver övriga meriter. Att formulera en kravprofil som enbart vänder sig till döva sökande skulle begränsa urvalet och potentiella sökande och därmed vår möjlighet att rekrytera den mest lämpade medarbetaren utifrån många perspektiv, som kan göra det bästa jobbet för vår skola och våra elever.

– I språkplanen framgår som du hänvisar till att vi ska sträva efter en jämn fördelning mellan personal som är primärt teckenspråkig och primärt talspråkig. Vi har idag 72% medarbetare som är primärt teckenspråkiga i vår verksamhet, och 94% av våra medarbetare kommunicerar på teckenspråk med elever och kollegor.

Dövas Tidning har också ställt följande fråga till SPSM:
– Vi undrar varför ni trots det som står
i språkplanen inte skriver i era annonser att det är meriterande att vara primärt teckenspråkig, eller att ha egen erfarenhet av att vara döv eller hörselskadad? Det är ändå en minoritet som är primärt teckenspråkiga (i samhället).

Så här säger Sabina Islamovic, verksamhetsområdeschef Specialskola på SPSM:

– Vi är en skola med en statlig huvudman. Det innebär att vi behöver förhålla oss till det som står i skollagen och de behörighetsförordningar som finns där. Som statlig myndighet har man också krav på sig att beakta det som kallas ”förtjänst och skicklighet” när man anställer, det vill säga att en sökandes kvalifikationer och erfarenhet ska spela stor roll.

– Samtidigt är det oerhört viktigt för oss att man har hög teckenspråkig kompetens om man ska kunna arbeta i våra tvåspråkiga specialskolor, så att man kan skapa goda förutsättningar för utbildning för våra elever. I rekryteringsannonserna till specialskolorna tar vi upp det
tydligt men det kan formuleras på olika sätt. Det kan till exempel stå att det är meriterande eller en kvalifikation att man kan teckenspråk och är beredd på kompetensutveckling i svenskt teckenspråk. När vi går igenom ansökningar vi får in till våra tjänster är vi angelägna om att kalla
de sökande som är teckenspråkiga, under förutsättning att de har rätt kunskap för uppdraget.

DT: Ni skriver att en sökandes kvalifikationer och erfarenhet ska spela stor roll och att behärska teckenspråk är meriterande eller en kvalifikation. Vår fråga är snarare om ni ser egen erfarenhet av att vara döv eller hörselskadad som en slags kompetens eller merit?

– Det är alltid värdefullt med kunskap och erfarenhet som gör att man förstår våra elever på ett bra sätt och kan vara en god förebild. I vårt fall att våra elever möter vuxna i skolan som är döva eller har en hörselnedsättning, eller på annat sätt har erfarenhet och förståelse kring det våra elever möter och står inför i sina liv. I annonser trycker vi på rätt utbildning och rätt behörighet för uppdraget och vikten av teckenspråkskompetens för att man ska kunna jobba hos oss. Till det kommer också att vi vid anställningsintervjuer förstås beaktar frågan om att man ska vara en bra förebild för våra elever. Vi strävar efter att våra skolor ska ha dövkompetens.

Så här ser Maria Hermanson, förbundsledamot SDR, på saken:
– Vi på SDR tycker att situationen är ytterst beklaglig. Personal på specialskolan ska självklart behärska det svenska teckenspråket, för att språk och kultur hör ihop. För att SPSM ska kunna leva upp till Språkplanens intentioner är det viktigt med språkliga förebilder. Att behärska teckenspråk och ha egen erfarenhet av att vara döv ska vara en självklarhet vid tillsättande av tjänster – oavsett om det gäller en tjänst som skolledare, lärare, assistent eller ekonomipersonal. Vi ser också att det är en utmaning att förändra SPSM:s synsätt på specialskolan så att den ses som en fullvärdig utbildning, som andra grundskolor. Här måste skollagen ändras med en förtydligad målgruppsbeskrivning samt att behörighetsförordningen också omfattar teckenspråkskompetens och kunskap om döva.

FAKTA

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se