Fyra frågor till Florian Tirnovan

Du har stand up:at i New York och Boston. Hur kommer det sig?
– Jag ståuppade på en festival i Italien förra sommaren, där fanns det en representant från USA som fullkomligt älskade hur jag drev med italienarna och ville absolut jag skulle göra detsamma med amerikanerna. När det kommer till antalet följare i min följarlista så är amerikanerna överlägsna så det var svårt att tacka nej till erbjudandet.

Är det samma sak att stand up:a på amerikanskt teckenspråk som på svenskt teckenspråk? 
– Definitivt inte, ännu svårare var det när jag var tvungen att köra på 100% ASL istället för internationella tecken som jag är mer van med. Att ståuppa på ett annat språk är alltid svårt då man måste tänka på språket samtidigt som man ska vara rolig för 600 hungriga amerikaner som tror ASL är ett universiellt språk. Jag gjorde en sista minuten-föreläsning för en dövskola i New York, det gick sådär då de inte fattade mina tecken för ”have” och ”want” som jag alltid trott var ASL men egentligen var IS. En lärare fick rycka in och förklara för mig att det minsann inte tecknades så.

Går samma skämt hem hos den amerikanska publiken som den svenska? 
–Nej nej, några blev väldigt sura över att jag drev med den amerikanska kulturen. De tyckte det var oförskämt av mig att flyga till ett annat land och driva med det. Tror vi svenskar skulle garva om det hände oss. Det var också flera ämnen som var tabubelagda hos dem och det blev obekvämt flera gånger. Det är egentligen det en ståupp är till för, att man skämtar om tabubelagda ämnen, något som jag fullkomligt älskar. Att med humor väcka aktuella frågor.

Vilken respons har du fått? 
–Jag är vanligtvis väldigt hård mot mig själv men folket i USA har lärt mig att jantelagen är en bluff så jag säger att resan till USA har varit helt klart över förväntan, responsen har varit fantastisk. Jag visste sedan innan att det skulle bli en utmaning. Vad vore livet utan utmaningar?

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se