Vänersborgs Teckenspråksförening vänder trenden

Medlemsmöte på Hörnet. FOTO: OLIVIA RENNER BALKSTAM

Intresset för föreningslivet är inte lika starkt som förr i det svenska samhället. En del dövföreningar runtom i landet har det därför tufft. De aktiva medlemmarna blir bara äldre och äldre, och det känns som att det blir svårare att locka nya medlemmar. Det stämmer inte för Vänersborgs Teckenspråksförening som har lyckats vända trenden. Läs vår intervju med Zanna Melin, Ulf Hanson och Elisabeth Wessel som alla ingår i styrelsen.

Det håller på att bli mörkt ute när DT anländer till Vänersborgs Teckenspråksförenings ständiga lokal, Hörnet. Hörnet ligger precis vid Vänerskolan och var tidigare elevhem för de elever som hade långt till skolan. Ikväll ska det bli medlemsmöte på Hörnet. Från början var Vänersborgs Teckenspråksförening inte en egen förening.

– Tidigare var föreningen en del av Trollhättans dövförening, berättar Ulf. I och med att antalet döva som bosatte sig i Vänersborg började det finnas en vilja att ha en egen dövförening i staden. Trollhättans dövförening var emot idén, men man var positiva till idén att låta det finnas en teckenspråkig sektion i Vänersborg. Den startades 1989, och 1991 beslöt man sig för att Vänersborg skulle få en egen dövförening. Det innebar också att Trollhättans dövförening förlorade många medlemmar.

På frågan hur många medlemmar föreningen nu har spricker det upp leenden. Ulf berättar:
– Det är 151. Så många har vi faktiskt aldrig haft i föreningens historia. Det var cirka 146 medlemmar någon gång under föreningens historia och sedan har det bara minskat. För två år sedan, under pandemin, gick medlemsantalet ned till 77 medlemmar. Nu har vi alltså rekordsiffror. Det ligger mycket arbete bakom det.

Jag måste naturligtvis fråga hur de gjorde det. Det verkar inte finnas något självklart svar.
– Mycket bra fråga, säger Ulf.
– Jag tror att vi har lyckats locka medlemmar genom att de får information om olika aktiviteter genom att de måste vara medlemmar, säger Elisabeth. Vi har en sluten facebook-grupp där vi informerar om olika aktiviteter. Vill man veta mer måste man vara medlem, helt enkelt. Det motiverar.
– Jag tror också det beror på att det finns fler familjer, säger Zanna. Vi har också börjat satsa mer på pensionärerna. Vi har nu pensionärsträffar varannan torsdag, och i samma veva har vi barnverksamhet (TUFF). Det är fint att barnen får förebilder och träffa de äldre, och det är härligt för de äldre att få möta barnen. Det sker i samverkan med DHB och TUFF. Men alla är hjärtligt välkomna.

— VTF är som en grund för UF Viljans medlemmar, berättar Ulf. Det finns mycket samarbete mellan oss, och det är gynnsamt för VTF för vi får yngre medlemmar genom UF Viljan. Det är bra för alla egentligen, SDUF gläds åt att få fler medlemmar och detsamma gäller SDR. Det är bra att de yngre medlemmarna ser att det finns mer än det som sker på lokal nivå, det finns ju aktiviteter även på riksnivå. Vi ser att föräldrarna är stöttande i barnens deltagande.
– Jag håller med om att vi har fått bygga upp föreningen igen efter pandemin, utvecklar Zanna. Vi har försökt ordna aktiviteter igen, och köpa in saker, efter medlemmarnas önskemål.
– En positiv överraskning är att vi har ovanligt många som anmält sig till dagens medlemsmöte, berättar Elisabeth. Det är över 30 som har anmält sig, och så många brukar det inte vara. Det är verkligen en bekräftelse på att vi har gjort ett bra jobb.
– Ja precis, instämmer Ulf. Det brukar vara cirka 15-20 personer med styrelsen inkluderad. Inte mer än så. Vi blev överraskade att så många anmält sig.
– Riktigt roligt, säger Elisabeth.

Vilka är de nyfunna medlemmarna? Finns det någon särskild grupp som utmärkt sig?
– De flesta är CODA med döva föräldrar, berättar Ulf. Vi vill gärna få med även hörande föräldrar, vi har försökt locka dem och vi lyckades få in tre. Det är positivt! Vi har sedan tidigare haft en del hörande föräldrar som är medlemmar i föreningen.

OLIVIA RENNER BALKSTAM
olivia.r.balkstam@dovastidning.se