“Vi vill ge döva kvinnor empowerment”

Fr.v.: NKJT:s ordförande Mia Modig och sekreterare Pernilla Norberg.

Under metoo-rörelsen 2017 bildades uppropet #slådövörattill, eller #BYSS som det också kallades, och då uppdagades stora behov av en jourverksamhet på teckenspråk. Som följd bildades Nationell Kvinnojour på Teckenspråk, som tidigare i år gick ut med nyheten att de beviljats statsbidrag och därför kan ha två kuratorer på halvtid. DT pratar med ordförande Mia Modig och sekreterare Pernilla Norberg om vad det är som gör att kvinnorna inom föreningen engagerar sig så.

– Under #BYSS samlades över 1300 personer i en sluten Facebook-grupp. Hundratals kvinnor berättade om egna erfarenheter av våld och övergrepp. Det var äldre trauman och pågående svåra livssituationer. Efteråt kontaktade flera kvinnor mig och bad om hjälp. Vi var några som hjälpte till men det räckte inte. Det kommunala eller regionala stödet som fanns var inte specifikt riktat mot kvinnor och inte alla regioner erbjuder teckenspråk. Vi förstod det stora behovet av en teckenspråkig kvinnojour och efter en tids organiserande bildades Nationell Kvinnojour på Teckenspråk (NKJT) hösten 2019. Här verkar kvinnor med olika kompetenser och erfarenheter, säger Mia Modig.

Pernilla Norberg som sitter i styrelsen berättar.

– Med egna erfarenheter av att leva i en våldsam relation vet jag hur svårt det är. När jag till slut behövde tillkalla polis talade jag om att jag var döv. Men det kom ingen tolk. I den situation som jag var i hade jag behövt uttrycka mig på mitt språk. Att behöva skriva vad jag hade upplevt istället för att få stöd var helt fel och jag reagerade med att bli arg. Jag vill inte att någon annan ska behöva hamna där.

Vad händer när någon hör av sig till NKJT?  
Samordnaren i kuratorgruppen ser över vilken kurator som ska hantera ärendet. Kuratorn benar ut situationen och ser vad som behöver göras och i vilken ordning. Det kan vara en akut situation med våld och hot, vårdnadstvist, eller situationer där kvinnan behöver stöd i att kunna söka hjälp och i att formulera sina behov. Det handlar också om att förbereda kvinnan inför möten med myndigheter. Ofta saknas förståelse för dövas språk och livssituation.

Pernilla Norberg ger ett exempel.

– När jag efter misshandeln berättade om en situation där mitt ex blivit förbannad på mig eftersom jag inte behållit ögonkontakten förstod de, som skulle hjälpa mig, inte riktigt vad det innebar. Vi döva ska ju ha ögonkontakt under samtal och att bryta den uppfattas som att man slutar lyssna. Därför blev mitt ex så arg. Det är sådana saker som bara döva vet om och kan förstå. Jag vill så gärna kunna ge andra döva kvinnor som är i den situation jag var i bättre stöd.

Det är det som driver er?
– Det är vår motor, säger Mia Modig, att vi vill ge kvinnorna möjlighet till att få hjälp på sitt eget språk. Vi vill ge kvinnorna empowerment* och kunskap om sina rättigheter. Vi skapar även opinion, för det krävs politiskt medvetande om dessa grupper som förbises i konventioner och handlingsplaner mot våld.

Vad kan man som anhörig eller vän göra när man misstänker att någon far illa?
– Jag vet av egen erfarenhet att man undviker att berätta, svarar Pernilla Norberg, men man kan fråga försiktigt och visa att man bryr sig. Längre fram kanske hon är beredd att berätta och söka hjälp.

– På tal om det, inflikar Mia Modig, så kommer vi att hålla fyra föreläsningar i höst. En av dem riktar sig till er som undrar hur man gör som närstående. En annan nyhet som kommer i juni är att vi just nu skapar en webbsida där man ska kunna nå NKJT via videosamtal eller chat. Vi fortsätter att svara på alla mail.

Ett ord återkommer flera gånger, som sammanfattar hela NKJT:s verksamhet:

– Det vi gör, det är systerskap!

TEXT: JENNY SCHÖLDT OLSÉN

*empowerment = egenvärde, egen styrka