Hundraårig kamp för ett hörselsmart samhälle

I hundra år har HRF verkat för de hörselskadade, i hundra år har kampen för den hörselskadade individens rättigheter pågått och under dessa hundra år har samhället blivit alltmer hörselsmart. Men, hur var det egentligen förr och vad siktar HRF mot? DT har fått en pratstund med HRF:s generalsekreterare Hanna Sejlitz och ordförande Mattias Lundekvam, som båda två är teckenspråkiga, vilket är historiskt.

Året är 1920 och en hörselskadad kvinna vid namn Gerda T Meyerson åker till Köpenhamn för att studera arbetet vid en skola för lomhörda (ett ålderdomligt ord för försvagad hörsel). I september samma år publicerades ett upprop i Svenska Dagbladet där Gerda menar att Sverige försummat de döva och lomhörda barnen och därför bör följa efter Köpenhamns exempel. Året därpå, för precis 100 år sedan, den 23 februari 1921 bildades Svenska föreningen för dövas väl, det som i dag är Hörselskadades Riksförbund, HRF. Ganska exakt ett år senare, den 26 februari 1922 bildades Svenska Dövstumförbundet, som senare kom att bli SDR, men det är en helt annan historia.

Gerda T Meyerson var onekligen en kvinna långt före sin tid. Hon och hennes tvillingsyster föddes 1866 i Stockholm i en förmögen judisk köpmannafamilj. Båda två var under sin levnadstid måna om sina medmänniskor och var aktiva i olika organisationer. Gerdas hörselskada kom från scharlakansfeber som drabbade henne.

När Gerda var 28 år besökte hon en ny fabrik och träffade flera kvinnliga arbeterskor som var illa tilltygade. Hon bildade ”Föreningen Hem för arbeterskor” som disponerade tio lägenheter som senare skulle komma att bli 100 lägenheter. Sedermera inrättade hon en fond för kvinnliga arbeterskor som inte kunde betala sin hyra, och strax därefter konstituerades tillsammans med två andra Centralförbundet för socialt arbete, CSA. Ett förbund som kom att betyda mycket för den svenska socialvårdens uppbyggnad.

Med det och en insats i Vita bandet, en kvinnoorganisation för nykterhet, i bagaget hade Gerda således en gedigen erfarenhet och kompetens när hon drev bildandet av Svenska föreningen för dövas väl 1921.

Dövas väl – Hörselfrämjandet – dagens HRF
Det inledande arbetet i Svenska föreningen för dövas väl kom att handla om välgörenhet. Bidrag till hörhjälpmedel gavs, uppmaningar till skolor om att ordna kurser i labiologi (avläsning från munnen) gjordes och hjälp till hörselskadade att få arbete gjordes, genom bland annat en syateljé för kvinnor.

26 år senare, 1947, bytte organisationen namn till Hörselfrämjandet och nu var organisationen mer patientorienterad. Hörselfrämjandet startade den svenska hörselvården och verkade för frågor inom medicin och teknik.

Ytterligare 43 år senare, 1990, bytte organisationen än en gång namn, till nuvarande Hörselskadades Riksförbund (HRF). Nu kom organisationens syfte att rikta alltmer fokus på intressepolitik där frågor om delaktighet och rättigheter prioriterades.

Under dessa 100 år har HRF gett upphov till en rad framgångar som till exempel:

– Den första skolan för hörselskadade barn startades av HRF
– Sveriges hörselvård startades av HRF
– Tinnitus blev en diagnos tack vare HRF
– Hörseltester på nyfödda inleddes tack vare HRF
– Teleslingan spreds i Sverige tack vare HRF
– Regeringen krävde 100 procent textning i TV tack vare HRF

I dag jobbar HRF med påverkan, upplysning och stöd. Förbundet har 22 000 medlemmar och på kansliet sitter 31 personer under ledning av förbundsordförande Mattias Lundekvam och generalsekreterare Hanna Sejlitz. DT har intervjuat de två tillsammans.

Både Mattias och Hanna är teckenspråkiga och har en bakgrund i ungdomsförbundet Unga Hörselskadade samt som ombudsmän hos HRF. Hanna har också varit generalsekreterare samt ordförande hos SDR medan Mattias varit ordförande i UH.

Vem är hörselskadad?
Bland HRF:s medlemmar ser vi en stor variation i såväl ålder som hörselskador och identitet. Gruppen är inte så homogen som många kanske tror. En hörselskada kan innebära så mycket, ordet är ett samlingsbegrepp på ett flertal olika diagnoser där vi har bland annat hörselnedsättning, tinnitus och Menières sjukdom samt ljudöverkänslighet.

HRF jobbar i dag mycket med kommunikation, teknik och ljudmiljö. Som exempelvis att ta del av information och vara delaktig i samtal, hörselvård och undertextning i teve samt samtalsvänliga lokaler. Under senare år använder förbundet ett centralt begrepp som utgångspunkt på såväl samhälls- som individnivå; hörselsmart. Att ett samhälle är hörselsmart innebär att det är full delaktighet och jämlikhet för alla hörselskadade. Att en individ är hörselsmart innebär att denne har kunskap om sina möjligheter och rättigheter och är rustad med praktiska lösningar och strategier för en väl fungerande vardag.

En hörselsmart individ har ”kommit ut ur garderoben” och erkänt sin hörselskada och är medveten om sin hörselskada. Vi jobbar mycket med hörselmedvetenheten, att vara medveten om sina egna behov, säger Mattias och Hanna tillägger:

Just identitetsfrågan är varierande hos HRF medlemmar. Några upplever att de är hörselskadade medan andra upplever att de har en hörselskada.

”En hörselsmart individ har ’kommit ut ur garderoben’ och erkänt sin hörselskada”

Hur personer upplever och hanterar en hörselskada beror till stor del på när i livet den uppstår, hur den utvecklas och om det finns andra i omgivningen som också har en hörselskada. Några föds med sin hörselskada och utvecklar en identitet som hörselskadad under uppväxten. Medan de flesta får sämre hörsel senare i livet, där hörselskadan innebär en förlust av något man tidigare haft.  HRF strävar efter att alla, oavsett identifikation, ska bli hörselsmarta, det vill säga ”att förstå vad min hörselskada betyder för mig och samhället, och vad jag och samhället behöver göra för att det ska bli bättre för mig”.

Uppdelning mellan hörselskadad och döv
1990 blev HRF ett förbund för och med hörselskadade. Förbundet blev mer av en intressepolitisk organisation och kansliet fick fler och fler hörselskadade personer. I dag är det meriterande att vara hörselskadad när man jobbar hos HRF. I Sverige ligger vi långt framme i uppdelningen mellan hörselskadade och döva om vi jämför med många andra länder. Mattias förklarar:

– Att vi i Sverige delar upp gruppen hörselskadade och döva beror delvis på att vi har tillgång till hörseltekniska hjälpmedel. När vi åker utomlands finns ofta ingen uppdelning mellan döva och hörselskadade. Exempelvis i Bolivia där vi har ett projekt uppmärksammas inte gruppen hörselskadade, där är det döv eller hörande som gäller. I Bolivia finns ingen stor tillgång till hörseltekniska hjälpmedel. Så Sverige är långt fram i den utvecklingen vilket gör att vi har grupperingar som inte finns i många andra länder.

Både Mattias och Hanna är fullt teckenspråkiga och visar vägen för andra länder genom att använda teckenspråkstolk i internationella sammanhang. Bara för några år sedan ifrågasattes just detta medan många nu ser fördelarna, att teckenspråket är positivt och enbart gynnar kommunikationen.

– Vi lever som vi lär, vi är och lever i hörselskadan och vi visar att teckenspråket behövs även för oss hörselskadade, säger Mattias och får medhåll av Hanna.

Hörselsmart framtid
HRF firar 100 år genom en offensiv satsning för en hörselsmart framtid. Planen var att ha en jubileumsfest, men som så mycket annat påverkar pandemin även HRF och nu planeras festen att äga rum antingen i höst eller i slutet av jubileumsåret i februari nästa år. Däremot har HRF ett jubileumsår som startade på dagen den 23 februari i år, där de framför allt jobbar med fem viktiga frågor under året:

1. Bryta den ofrivilliga isoleringen genom att ge mer stöd, råd och hörhjälpmedel till äldre.
2. Rätt till hörselvård, oavsett plånbok genom krav på en bättre och mer jämlik hörselvård.
3. Allt ska vara textat – och höras bra genom att driva utvecklingen av textning.
4. Full delaktighet i arbetslivet genom att ta strid mot orättvisor.
5. Upplysning att lita på genom att göra analyser och ge råd och kunskap.

TEXT: MARIA NORBERG
FOTO: HRF