Snabbt växande humorgrupp på Facebook

Gabriel Jim Nal och Gull-Britt Lindahl. FOTO: PRIVAT

Dråpliga situationer, äventyr och pinsamma tabbar berättas det om i den populära Facebook-gruppen Humor på teckenspråk. Den har snabbt fått över 2 600 medlemmar. DT har fått en pratstund med grundaren Gabriel Jim Nal och Gull-Britt Lindahl, en av de flitiga historieberättarna.

Höstmörkret, pandemin och restriktionerna gjorde sig påminda, vilket kunde kännas lite deppigt. Gabriel Jim Nal tänkte att vi behövde underhållning och något att glädja oss med. Därför gjorde han slag i saken och startade Facebook-gruppen Humor på teckenspråk i oktober.

Även om han förstod att tajmningen var den rätta, blev han lite överraskad över den snabba uppgången i antalet medlemmar. Han tror att förklaringen till detta att vi har ett stort behov av att ha roligt och vara sociala, och att det är så enkelt att ladda upp en video.

– Glädjande att se att det är en stor bredd på medlemmarna: döva, hörande och döva+*, säger han.

Gabriel ser gruppen som en dövkulturell skatt. Förr i tiden möttes vi på Dövas hus och berättade roliga historier. Nu har gruppen till viss del tagit över Dövas hus roll.

– Jag vill vara mycket tydlig med att inga kränkande historier eller påhopp är tillåtna, såsom rasism och sexuell anspelning! I gruppen lyfter vi fram positiva historier och exempel.

Gull-Britt Lindahl är en av de flitiga historieberättarna. Hon ger Gabriel en stor eloge för att ha tagit initiativet.

– Jag är väldigt glad över att många döva som annars inte syns så mycket dyker upp i gruppen, och att vi har en sida där vi delar varandras glädje. Själv har jag fått se en del nya ansikten. Det är det som är poängen, säger hon.

Vad som utmärker hennes historier är att hon använder en blandning av äldre och nyare tecken. Hon växte upp med döva föräldrar, och har själv döva barn och barnbarn.

– Att jag använder äldre tecken är för att jag vill bevara dem och föra dem vidare till andra, säger hon.

Hon har exempelvis bjudit på historier från Stockholms Dövas Förenings forna fritidsanläggning och kursgård, Solbacken.

– Jag vet att det också finns gott om historier från andra fritidsanläggningar runt om i landet, till exempel Solhem på Björkö och Ljungheda i Höllviken. Därför hoppas jag att många fler döva vill berätta om sina roliga minnen därifrån, säger hon som vill att de yngre, som själva aldrig besökt någon av fritidsanläggningarna, ska få ta del av upplevelserna från dessa platser.

Några av semesterhemmen är nedlagda i dag. Hon hoppas även att gruppen kommer att fortsätta vara levande även när pandemin ebbat ut och att folk fortsätter att dela med sig av sina roliga minnen eller äventyr. Som ett förlängt Dövas hus.

– Det gäller att våga bjuda på sig själv, jag har gjort bort mig så många gånger, säger hon och fortsätter:

– Folk har frågat om mina historier verkligen är sanna. Ja, de är alla sanna!

NICLAS MARTINSSON
niclas.martinsson@dovastidning.se

*döv+ betyder döv med funktionsvariation