2016-09-21

Teckenspråk främjar talutveckling hos barn med CI enligt amerikansk forskning

||

Den här veckan är det Internationella Döv-veckan. DT kommer därför att publicera referat varje dag fram till fredag av utvalda föreläsningar från den internationella konferensen om döva barns språkutveckling som ägde rum i Stockholm i somras. Konferensen var ett samarbete mellan Stockholms universitet och National Technical Institute of the Deaf på Rochester Institute of Technology.
   Det här är den tredje av de fem delarna. 

Diane Lillo-Martin från University of Connecticut i USA har forskat om hur språkutveckling i både talat språk och teckenspråk ser ut hos döva barn med CI som har teckenspråk som första språk. Hon inleder sin föreläsning med att det tvåspråkiga perspektivet hos döva barn ofta är ifrågasatt och att användning av talat språk eller teckenspråk ses som varandras motpoler och inte att det ena språket kan berika det andra. Diane berättar att tidigare forskning har visat att döva barn som använder både ett teckenspråk och ett talat språk uppvisar bättre resultat i olika områden. Dock är det många variabler som påverkar deras resultat, såsom barnets ålder vid operation, vilken typ av språkstimulering de får och tillgång till stimulerande språkmiljö.

Diane tar upp under sin föreläsning att det finns brister i många forskningar inom området då de gör jämförelser som inte ger rättvisande bilder eller fokuserar på fel frågeställning. Som exempel pekar hon på att många forskningar tenderar att jämföra tal- och språkutvecklingen hos döva barn med CI och normalhörande enspråkiga barn. Hon menar att forskningsresultatet då kan bli missvisande. I hennes forskning har hon istället jämfört språkutveckling hos två olika grupper barn vars första språk är teckenspråk – det vill säga codabarn, alltså hörande barn med döva föräldrar, och döva barn med CI vars föräldrar är döva. Att hon valt att fokusera på jämförelser mellan dessa grupper beror på att tidigare forskning har visat att avancerade tvåspråkiga barn normalt uppvisar naturliga kodväxlingar mellan två språk. Dock brukar utveckling i varje språk bli något långsammare än typiskt enspråkiga barn men språkutvecklingen kommer i fatt med tillräcklig språkbehärskning i båda språken när barnen växer upp. Att codabarn jämförs med döva barn med döva föräldrar beror på att dessa barn lär sig samma förstaspråk hemma som inte är det dominanta majoritetsspråket. Jämförelser mellan dessa barn blir på så sätt mer rättvisa än jämförelser mellan döva barn med CI som har teckenspråk som första språk och döva barn med CI som har begränsad tillgång till teckenspråk.

Hennes forskning visar att döva barn med CI som har döva föräldrar uppvisar samma utveckling som codabarn när det gäller språkutveckling, ordförråd, syntax och liknande i både teckenspråk och talad engelska. Det finns flera fördelar för barn med CI som har teckenspråk som första språk eftersom de inte hör lika bra som hörande barn. Döva barn med CI som har döva föräldrar uppvisar alltså liknande resultat i språkutveckling med codabarn jämfört med döva barn med CI som inte får tillgång till teckenspråk på samma sätt. Dock skiljer sig döva barn med CI från codabarn när det gäller ord med plural. På engelskan är s-ljudet svårt att höra så döva barn med CI uppvisar sämre resultat både att kunna uppfatta och själv ljuda pluralord som slutar med s. För övrigt är resultatet för dessa två grupper jämförbara. Denna forskning visar alltså att användning av teckenspråk inte nödvändigtvis behöver hindra talutveckling utan snarare kan främja talutvecklingen. Dock behövs mer forskning med fler barn eftersom antalet barn som deltog i denna forskning var få.

Denna forskning finns även publicerad som forskningsartikel och kan läsas i sin helhet på engelska här.

TEXT: PETRA EKLUND
ILLUSTRATION: MIKAEL ÖHLUND

Uppdaterad: 2021-05-10

Publicerad: 2016-09-21