Jul är högsäsong för Johan Selin

Prästen Johan Selin har bråda tider i jul.

Julen innebär högtryck för Sveriges första – och ännu enda – döva präst, Johan Selin. Gudstjänster i samband med advent ska inte bara hinnas med utan också begravningar, bröllop, dop och själavård. Att vara präst är ett dygnet runt-yrke. Han vill dock inte kalla sig en supermänniska som orkar arbeta hela tiden.
  – Jag måste precis som alla andra människor vila emellanåt.

Om blixtlåset i Johan Selins vinterjacka var uppdraget till halsen hade han blivit tagen för att vara vilken person som helst. Nu stack han ut med sin synliga prästkrage i Härnösands stadsmiljö. Rätten att bära den var inte självklar för honom. Normalt tar prästutbildningen fem år. För honom tog studierna tio år. Han tog paus flera gånger.
– Jag tvivlade på om jag skulle bli präst och hade inget bra självförtroende.
Han kände sig kallad av Gud att återuppta plugget, vilket han gjorde. Han visste redan som liten att han ville bli präst.
– Istället för att leka brandman och polis, lekte jag präst. Jag gjorde en prästkrage av papper, stoppade den i skjortkragen, tog fram en bok, och predikade på låtsas.
Vad består din prästkrage av? Papper, också?
– Det är hård plast, sade han leende.

Johan Selin kommer från en kristen familj. Föräldrarna var aktiva i Svenska kyrkan. Så prästbanan var naturlig för honom. Tillbaka till prästutbildningen. Att han slutligen kom i mål var mycket tack vare att han hade en teckenspråkig beledsagare, som var diakon. Självförtroendet växte hos honom. Juni 2006 prästvigdes han, och blev därmed Sveriges första döva präst.
– I dag förstår jag att Gud vill att jag ska sprida evangelium och välsigna döva. Jag är ju den första och ännu enda döva prästen.
Sedan sju och ett halvt år tillbaka arbetar han som präst i Härnösands stift, ett av Svenska kyrkans tretton stift. I början av karriären märkte han att många döva runtom i landet ville ha honom som präst. Han förstod att de ville ha en präst som var döv och kunde teckna flytande. Teckenspråkskompetensen hos de teckenspråkiga prästerna i Svenska kyrkan varierar som bekant. Johan Selin var dock tvungen att säga nej.
– Jag kan inte bara ta över de teckenspråkiga prästernas jobb för de finns ju redan. Sedan är det ohållbart i längden om jag hela tiden ska resa runt.
Är teckenspråkskompetens ett känsligt ämne i Svenska kyrkans teckenspråkiga arbete?
– Ja, men nu är det inte lika känsligt längre. Vi har lärt oss att acceptera och respektera varandra.
Enligt honom är det minst lika viktigt att prästerna har bra attityd. Det kommer man långt med, även om man kanske inte tecknar lika flytande som Johan Selin gör. Johan Selin kan dock ta sig an ett uppdrag i ett stift som saknar en teckenspråkig präst, till exempel Växjö. Detta under förutsättning att stiftet vill köpa hans tjänster. Själv håller han i gudstjänster och har själavård i Härnösands stift (Jämtland, Härjedalen, Medelpad och Ångermanland). Han kan se tydliga mönster. Där det finns dövföreningar, kommer besökare. Gudstjänsterna i Härnösand och Sundsvall drar flest besökare, och Örnsköldsvik och Östersund färre. Han gör också många hembesök hos döva, ofta äldre, för själavård och social samvaro. 

Vad betyder egentligen själavård?
– Det är inte bara att bearbeta en sorg, utan det kan också handla om glädje. Man kanske vill berätta något roligt som man ett tag hållit tyst om.
Hålla tyst har Johan Selin själv gjort en lång tid. För två år sedan kom han ut som homosexuell. Han hade träffat en man. Att som offentlig person hemlighålla förhållandet gick bara inte. Klivet ur garderoben var betydligt bättre än han trott från början. Kyrkobesökarna fortsatte att komma. Kollegorna, familjen och vännerna accepterade hans sexuella läggning. Han är öppet homosexuell men vill i första hand bli sedd som just Johan Selin.
– Jag är precis lika mycket människa som alla andra personer.
Apropå det faktum att präst är ett dygnet runt-yrke; han säger sig egentligen ha vanliga arbetstider, 160 timmar i månaden. I perioder kan det bli mer än 160. Men då tar han kompledigt.
– Man måste komma ihåg att vi präster bara är vanliga människor. Vi orkar arbeta lika mycket som alla andra, säger han, och vill betona att han inte utför arbetet ensam utan tillsammans med Akar Holmgren, teckenspråkig diakon.

December månad är alltid hektisk för Johan Selin. Förutom adventsmässorna ska han också hålla i bröllop, dop och begravningar, och göra hembesök. En adventshelg har Härnösands stift ordnat en bussutflykt till Östersund, där gudstjänsten hållits. 70 personer blev upplockade i Sundsvall, Härnösand och Örnsköldsvik på vägen till Östersund.
Vad betyder julen för dig?
– Fridfullhet och glädje. Det är särskilt barnens högtid. Jag tänker särskilt på att det finns många barn som far illa i de hem där misshandel och alkoholmissbruk förekommer. Sådant ska inte få förekomma utan barnen ska få ha roligt och umgås med sina nära och kära.
Hur ska du själv fira jul?
– Med min familj i Härnösand.