Ulla-Bell Thorin missnöjd med sin hemtjänst

Den kända döva författaren, Ulla-Bell Thorin, får inte alltid teckenspråkig hemtjänst.

Den kända döva författaren Ulla-Bell Thorin bor i Lindome. Hennes kommun, Mölndals stad, köpte teckenspråkig hemtjänst från Göteborgs stad mellan 2004 och 2010. Nu har hon sedan tre år tillbaka istället hemtjänst från sin kommun. Personalen är inte alltid teckenspråkskunnig.
– Jag känner mig frustrerad, säger hon.

Oktober 2003 fick Ulla-Bell Thorin stroke. Hon sitter därför i rullstol och har en förlamning som gör att hon bara kan använda sin högra hand när hon tecknar. Första året efter slaganfallet hade hon hemtjänst från Mölndals stad. Personalen som kom hem till henne var hörande.
– De kunde inte teckenspråk, och skrev lappar eller talade med mig, berättar Ulla-Bell Thorin, som bad Mölndals stad att de skulle köpa teckenspråkig hemtjänst från Göteborgs stad, vilket de gick med på.

Skillnaden mellan den gamla och den nya hemtjänsten var stor. Nu kom döva – några av dem var utbildade undersköterskor – hem till henne varje vardag mellan klockan 8 och 10.
– Jag var otroligt nöjd och kände mig trygg med den.
De städade, hade gångträning, handlade mat, diskade och kollade hennes blodsockervärden (hon har diabetes) med mera. Och så hade de samtal på teckenspråk med henne.
– Den sociala samvaron är viktig för mig. Jag känner mig ensam och behöver därför ha någon att prata med.
Sommaren 2010 slutade den teckenspråkiga hemtjänsten från Göteborg besöka henne. Två helt olika versioner om varför den ordningen bröts gavs:

Mölndals stads tillförordnade chef för hemvård, Marie Berg, förklarar för DT så här: ”Göteborg stad, som tidigare sålt hemtjänst till Mölndal, har slutat att utföra dessa tjänster till kranskommunerna. Göteborgs stad kunde inte leverera tjänsten till Mölndal längre av olika anledningar”. 

Anders Nilsson (S), stadssekreterare, Kommunstyrelsen, Göteborgs stad, skrev i ett brev till Ulla-Bell Thorin: “Tidigare köpte, som du skriver, Mölndals kommun hemtjänst för teckenspråkiga från Göteborg. Men volymen på denna insats var låg och Mölndal var inte beredd att betala timpriset för den faktiska kostnaden för dessa ärenden. Avtalet sades därför upp”. Frågan är vad som är sant: har Göteborgs stad beslutat att sluta sälja teckenspråkig hemtjänst till Mölndal, eller tycker Mölndal helt enkelt att tjänsten är för dyr?
– Det finns ingen logik eller intresse från Göteborgs Stads sida att sluta sälja hemtjänst till Mölndal om vi får full kostnadstäckning för tjänsten, säger Anders Nilsson till DT.
Göteborgs stad kunde inte ta fram uppgiften på kort tid om timpriset hade blivit högre för Mölndals stad. Men de antar att det blev billigare för kommunen att erbjuda hemtjänst i egen regi.

Döva, som var timanställda av Mölndal, kom hem till henne. De hade inte någon undersköterskeutbildning.
– De var rara och trevliga. Men det räckte inte.
Hörande och hörselskadade som kunde teckna mer eller mindre kom också. Nu kommer det bara hörande och hörselskadade, ibland med tolk. En lösning som Ulla-Bell Thorin är missnöjd med.

Karl-Erik Karlsson, ordförande i Sveriges Dövas Pensionärsförbund, säger:
– Det är bättre om Mölndal köper teckenspråkig hemtjänst från Göteborg. Så de slipper leta efter folk som kan teckenspråk. Det sparar dem tid och pengar.

Liselotte Burvall, ombudsman för sociala frågor vid Sveriges Dövas Riksförbund anser att att personer som Ulla-Bell Thorin självklart ska ha rätt till teckenspråkig hemtjänst. Och det med stöd av språklagen och FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Ett problem är att det svenska teckenspråket till skillnad från de nationella minoritetsspråken inte finns nämnt i socialtjänstlagen.

Varför flyttar du inte till Göteborgs stad och kan därmed få teckenspråkig hemtjänst där?
– Jag vill inte flytta från huset i Lindome, som jag bott i sedan 1982, till en lägenhet i Göteborg, säger Ulla-Bell Thorin.