Nioårig specialskola föreslås

Utredning om flexibel specialskola klar Utredningen* om en flexibel specialskola kommer med en rad förslag som kan rita om skolkartan för döva och hörselskadade elever. Bland annat föreslås specialskolan vara nio år lång istället för tio som i dag, och att elever som går integrerat ska ha rätt att lära sig teckenspråk.   

Ett av förslagen är att alla kommuner ska betala lika mycket för elever i specialskolan. Från och med 1 januari 2013 kostar en plats i specialskolan ungefär 550.000 kronor per år, en summa som är baserad på den faktiska kostnaden att ha en elev i specialskolan. Nu kan det vara billigare för en kommun att ha en döv elev i en specialskola då staten subventionerar delar av utbildningen än om eleven i fråga går i den kommunala skolan.
Om förslaget går igenom, blir kommunerna enligt utredaren Ann-Marie Begler, till vardags generaldirektör för Skolinspektionen, mer motiverade att ordna en bra utbildning för döva och hörselskadade barn på hemmaplan. De vet alltså att de annars hade fått betala över en halv miljon. Detta eftersom föräldrarna ska ha rätt att välja mellan specialskola, kommunal skola och fristående skola till sina barn. Och även mellan grundsärskola och specialskola. 

Ett av de andra förslagen är att specialskolan ska vara nio år lång istället för tio som i dag. Några av utredningens argument är att valet av skola blir mer likvärdigt när alla skolformer erbjuder nio år och att drygt 60 procent av specialskolans elever som inte har någon ytterligare funktionsnedsättning, borde kunna uppnå målen efter nio år. Ett annat argument är att Skolinspektionens riktade tillsyn av specialskolorna visar att specialskolorna inte har höga förväntningar på sina elever och att eleverna inte alltid upplever undervisningen som stimulerande. Trots det extra året hade endast 40 procent av eleverna fullständiga betyg förra året. Ett annat argument är att döva och hörselskadade elever ska ha rätt att vara deltidselever i antingen grundskolan eller specialskolan. Då blir det lätt att samverka när båda skolformerna är nio år. De elever som behöver ett extra år ska dock få det. SDU:s ombudsman, Jenny Ek, som jobbar mycket med skolfrågor, är positiv till förslaget om nioårig specialskola. 
– Det tvingar specialskolorna att modernisera synsättet på teckenspråk som undervisningsspråk (reds anm: ett vanligt argument för tio år var att eleverna hade ett ”extra” språk, teckenspråk). Timplanen får istället justeras, säger hon.Det är precis det utredaren föreslår: döva och hörselskadade elever ska ha rätt till minst 800 undervisningstimmar mer än för hörande elever för ämnen svenska och teckenspråk för att utveckla sin tvåspråkighet. Alltså får de gå i skolan 30 extra minuter om dagen. Att ha tioårig specialskola är mer diskriminerande, menar utredaren.

”Skolvalet blir inte pest eller kolera”

Om utredningen säger Barnplantornas ordförande, Ann-Charlotte Gyllenram:
– Vi hoppas att utredningen kommer att innebära bättre skola hemma och bättre specialskolor – precis som det bör vara så inte skolvalet blir pest eller kolera.
Ett annat förslag som läggs fram är att döva och hörselskadade elever som går integrerat ska erbjudas teckenspråk vid språkval och modersmålsundervisning om de behöver det. Modersmålsundervisning innebär att en elev inte kan nekas av rektor att läsa teckenspråk, som i skollagen och i skolförordningen föreslås jämställas med de nationella minoritetsspråken. 
– Vi är positiva till att teckenspråk ska erbjudas oberoende av skolform, säger Ann-Charlotte Gyllenram.

SDR:s ordförande, Ragnar Veer, är glad över att utredningen betonar Språklagen och FN:s konvention om rättigheter för människor med funktionsnedsättning och att teckenspråkets ställning stärks. Han är dock orolig:
– Teckenspråksmiljön riskerar att tunnas ut om elever som går integrerat läser teckenspråk enskilt eller i små grupper. Vi inom förbundet måste diskutera strategier om utredningens förslag går igenom, säger han. Om deltidselever ställer sig Barnplantorna skeptiska till. De tror inte på att elever får bra undervisning i två skolformer under lång tid. Däremot ska elever ha rätt att prova en annan skolform under en kortare tid för ett eventuellt beslut om byte av skola. 
SDU:s Jenny Ek kan ännu inte uttala sig om vad SDU:s hållning är då reaktioner och synpunkter först ska inhämtas från styrelsen, ungdomsklubbarna och ungdomarna själva, men säger:
– Deltidseleverna har ju dykt upp för att någon av skolformerna inte passar. I princip ska ju skolorna kunna erbjuda vad eleverna behöver. Men en tydlig signal är i alla fall att specialskolorna har något som fungerar bra.

”Behövs ett omtag”

Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barns (DHB) ordförande, Jan Carlsson, tycker inte att förslagen i utredningen räcker. Han menar att man har sett länge att specialskolan inte är tillräcklig. Barnen måste enligt honom få tillgång till en kvalitativ likvärdig utbildning där språk och identitet med mera är i fokus. 
– Vi kan inte behålla en skolform ”vid sidan om” i skolsystemet, säger Jan Carlsson.Vidare kommer det enligt honom att finnas brister i kommunala skolor som inte så ofta tar emot döva och hörselskadade elever eftersom de är en liten grupp. Därför blir det svårt med kontinuitet och kompetens med mera. Han vill därför se en skolreform som leder till att en helt ny skolorganisation för döva och hörselskadade bildas och att begreppet ”specialskola” skrotas.
Han vill se 12-15 grundskolor med språkprofil svenska och svenskt teckenspråk runt om i landet med nationell samordning och att staten tar ansvar för regionala resurscenter som ska stötta eleverna oavsett vilken skolfrom de går i. 
– Det behövs verkligen ett omtag, säger Jan Carlsson. DHB, SDR, SDU, Unga Hörselskadade, Hörselskadades Riksförbund, Dövblind Ungdom, och Förbundet Sveriges Dövblinda ska diskutera hur de ska påverka politikerna som ska ta sig an förslagen efter en remissrunda när de skriver remissvar. De har tagit fram ett gemensamt ställningstagande där de vill, precis som DHB:s ordförande sagt ovan, se en ny skolorganisation med regionala resurscenter där samlad kompetens finns, och att döva, hörselskadade och dövblinda barn får sina behov tillgodosedda redan i förskolan. 

Ökad teckenspråkskompetens

Utredningen föreslår också att staten ger 140 miljoner kronor under perioden 2012-2014 till en national samordnare. Denne får i uppdrag att jobba med tre delar. Den ena är att cirka 100 miljoner under tre år används till ”kvalitetshöjande åtgärder” som det heter i utredningen. Till exempel ska de skolor som anpassar sina undervisningsmiljöer få pengar för det. Den andra delen är att drygt 21 miljoner kronor används till fortbildning i teckenspråk så att teckenspråkskompetensen i alla skolformer höjs. Och den tredje delen är att ungefär 10 miljoner kronor används till att stimulera nya skolor, och även de redan befintliga skolorna att utöka sin verksamhet, för döva och hörselskadade.

Till exempel kan en skola med språkprofil med svenska och teckenspråk som inriktning starta och vara öppen även för hörande barn till döva föräldrar eller som har döva syskon. Förhoppningen är att de områden som saknar skola för döva och hörselskadade inte längre är ”vita fläckar”. Tanken med de 140 miljonerna är att alla skolformer ska stå väl rustade för döva och hörselskadade som har rätt att få bra utbildning oavsett skolform.  
– Tre år räcker inte. Man måste ha långsiktiga satsningar och uppföljningar, säger Jan Carlsson.Vidare ska Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) ge pedagogiskt stöd till kommunala skolor och friskolor, något som redan görs i dag, men som kommit olika långt i olika regioner. Det måste bli bättre, menar utredaren.  

Specialskolan fortsatt viktig

SPSM:s generaldirektör, Greger Bååth, tror att specialskolan också i framtiden kommer att ha en viktig roll för döva och hörselskadade under förutsättning att utredningens förslag om betalningsansvar inte leder till att den unika tvåspråkiga undervisningen i en teckenspråkig miljö indirekt luckras upp då kommunerna av ekonomiska skäl argumenterar för att föräldrar ska välja en skola i den egna kommunen. Och även att specialskolorna fortsätter att, som han uttrycker det, ”accelerera” sitt kvalitetsutvecklingsarbete för ökad måluppfyllelse hos eleverna oavsett funktionsförmåga. Ett av sätten att nå dit är att rektor ska vara en aktiv och styrande pedagogisk ledare. Då blir specialskolorna ett attraktivt val för elever och föräldrar. 
– Min grundsyn är att föräldrars och elevers skolval inte ska styras av ekonomiska avväganden hos olika skolhuvudmän utan helt utgå från elevens behov och föräldrarnas önskemål, säger Greger Bååth. 

FOTNOT
”Med rätt att välja – flexibel utbildning för elever som tillhör specialskolans målgrupp” heter utredningen och är ett delbetänkande eftersom utredningen är i två delar. Den andra handlar om riksgymnasierna för elever med funktionsnedsättning och blir klar först nästa år.