Behövs begreppet ”Castberggårdssyndromet”?

DT recenserar boken ”Castberggårdssyndromet”.

RECENSION
CASTBERGGÅRDSSYNDROMET
(av Tomas Kold Erlandsen. Utgiven 2012)

Av att döma bokens titel tror man att den handlar om något som skedde på Castberggård, Danmarks motsvarighet till Västanviks folkhögskola. Nej, det är ett begrepp som författaren Tomas Kold Erlandsen myntade när han var på Castberggård.

Begreppet betyder att döva har blivit hjärntvättade med att de är mindre värda än hörande. Ett exempel på Castberggårdssyndrom är när en döv pojke
och hans klass besökte ett bussföretag berättade han att han gärna ville bli buss- eller taxichaufför. Istället för att ingjuta framtidstro i honom fick han veta att han inte kunde bli det. Han måste kunna kommunicera med sina passagerare, inte minst under en olycka, och ha telefonkontakt med huvudkontoret. Tillbaka i skolan frågade han sin lärare varför det var så. Läraren svarade bara ”Det är svårare för döva” utan att vilja vidareutveckla.

Det är lovvärt att Kold Erlandsen uppfunnit ett nytt begrepp och gett ut en bok om det. Samtidigt kan man fråga sig om begreppet behövs för han har fått kommentarer på Youtube om att det inte behövs då internaliserad audism* redan finns och att det geografiska namnet i begreppet är onödigt då det är något som händer överallt i världen.

I övrigt är boken, som är på 74 sidor, lättläst och illustrerad med provokativa bilder som författaren själv tagit. Det som drar ner intrycket är den alltför förenklade uppdelningen mellan ”oskyldiga” döva och ”ondskefulla/okunniga” hörande. Kold Erlandsen hade vunnit på att också lyfta fram goda exempel på hörande som betytt mycket för dövas självkänsla.