Så funkar det för döva barn med CI som går integrerat

Den här veckan är det Internationella Döv-veckan. DT kommer därför att publicera referat varje dag fram till fredag av utvalda föreläsningar från den internationella konferensen om döva barns språkutveckling som ägde rum i Stockholm i somras. Konferensen var ett samarbete mellan Stockholms universitet och National Technical Institute of the Deaf på Rochester Institute of Technology. 
   Det här är den femte och sista delen.

Ingela Holmström, biträdande lektor på Stockholms universitet, inledde sin föreläsning med att berätta att det aldrig någonsin varit så få elever som går i specialskolan som nu eftersom allt fler elever med hörselnedsättning får CI och går i s.k. ”vanliga” klasser istället. Därför är det väldigt viktigt med hörselpedagoger. Samtidigt berättade hon att hon tillsammans med Krister Schönström gjort en kartläggning som visade att endast 33 % av alla kommuner kunde erbjuda en hörselpedagog. Dessutom finns det ingen som har ett övergripande ansvar för dessa barn i hela Sverige utan de kommuner som har en hörselpedagog har ansvar enbart för sina ”egna” barn.

Holmström berättade också om en rapport, HODA, som bygger på en studie som genomfördes 2015 på 85 integrerade barn i årskurs 4-9. Resultatet visade att ljudmiljöerna i skolorna inte var tillräckligt bra, samt att hörseltekniken endast funkade i 41 % av fallen. Studien visade också att eleverna ofta klagade över ljudkvaliteten. Vidare presenterade Holmström en fallstudie som hon gjort på två CI-opererade flickor som går i ”vanliga” klasser. Hon berättade att dessa barn har ett stort ansvar att se till att hänga med och de förväntas vara vakna och alerta och om de inte är det så blir det svårare för dem att följa med. När tekniken inte fungerar så stannar hela undervisningen upp för att lärarna försöker lösa problemet innan de går vidare.

En annan sak som Holmström tog upp var att lärarna gör allt för att upprätthålla en tyst miljö, men på barnens bekostnad. Till exempel stänger lärarna av mikrofonen när det är eget arbete vilket minskar barnens möjligheter att ”tjuvlyssna” på andra klasskompisar eller när lärarna diskuterar eller förklarar för andra elever. Det betyder att det är lärarna som bestämmer när dessa barn får höra eller inte. Dessutom blir dessa barn extra utpekade när de ibland måste gå från klassrummet för att hörsel- eller talträna medan klasskompisarna stannar kvar i klassrummet och fortsätter med sin vanliga undervisning. Holmströms slutsats var att även om man tror att det går bra för dessa integrerade barn eftersom de får tillgång till resurspersoner, teknik och tyst miljö gäller det att titta på djupet, hur det egentligen fungerar i klassrummet.

TEXT: MOA GÄRDENFORS
ILLUSTRATION: MIKAEL ÖHLUND