Tamara Hoyos är lättad över att situationen i Spanien blivit bättre. FOTO: PRIVAT

Tamara vårdar coronapatienter

Tamara Hoyos är mitt i pandemin. Som sjuksköterska arbetar hon på ett sjukhus i Madrid. För DT berättar hon om hur det är att ta hand om en ständig tillströmning av nya coronapatienter i ett hårt drabbat Spanien som stängt ner.

Normalt arbetar Tamara Hoyos på internmedicinavdelningen vid ett av Madrids stora allmänna sjukhus. I mitten av mars blev inget sig likt för henne. När hon skulle börja sitt eftermiddagspass, fick hon reda på att hennes enhet hade ställts om för att kunna ta emot coronapatienter.

– Det var en snabb omställning. I början var det knapphändig information. Som döv hängde jag inte med i vad som sades fullt ut. Det viktigaste budskapet kom dock fram; basala hygienrutiner och ordentlig skyddsutrustning var A och O, säger Tamara Hoyos.

Med tiden kände hon sig allt säkrare och visste vad som gällde. Kollegorna stöttade och informerade varandra.

Bristen på skyddsutrustning var stor den första tiden, precis som i Sverige och i flertalet länder. Läget blev bättre när Kina levererade större partier till Spanien.

– Det var en stor lättnad. En del utrustning kunde dessutom tvättas och återanvändas.

Tamara Hoyos kommer ihåg hur häpen hon blev när hon såg hur unga flera av de inlagda patienterna var, inte bara äldre som politikerna först förmedlade i media. I Spanien hör Madrid-provinsen till de hårdast drabbade regionerna. Tillströmningen av nya patienter tar aldrig slut.

På Tamara Hoyos avdelning finns 20 vårdplatser under ständig tillsyn av två sjuksköterskor. Om en patients tillstånd förvärras, kan hen bli förflyttad till intensivvårdsavdelningen, dock inte alltid om hen är över 80 år gammal. Läkare tvingas prioritera vem som ska överleva om intensivvårdsplatserna inte räcker till.

– Det är fruktansvärt att låta äldre patienter dö, säger hon.

Hon är utbildad och van vid att handskas med döda personer, men aldrig har hon fått vara med om så många avlidna patienter på kort tid.

– Det är smärtsamt.

Hon säger att gränsen mellan liv och död är hårfin. Corona är som ett lotteri. De flesta överlever.

Hur ingjuter du hopp i patienterna?
– Genom att vara positiv, stöttande och ha dialog. Jag frågar hur de mår och hur det känns med t.ex. andningsutrustningen och om de behöver mer syre.

Hon berättar att normalt betalar patienter för att se betal-tv på sjukhuset. Men i coronatider har avgiften tagits bort på personalens initiativ. Ipad har också köpts in.

– Det är ett lyft för patienterna att kunna se tv kostnadsfritt och videochatta med anhöriga.

Hon kan höra lite med hjälp av sin hörapparat, prata och läsa på läpparna.

– Då måste kollegorna ta av sig munskydden förstås. Vi försöker anpassa oss så att vi har avstånd till varandra när de tar av sig munskydden.

Hemma bor hon hos sina föräldrar som också är döva. Hon säger att det är tungt att komma hem och hålla avstånd till dem.

– Jag duschar så fort jag kommer hem och rengör mina skor och jacka.

En dag kunde hon dock krama sina föräldrar. Det var när hon hade fått reda på att hennes corona-provsvar var negativt.

– Det var fint att kunna krama föräldrarna.

Nu har Spanien lättat på sina restriktioner. Regionerna befinner sig i olika faser. Just nu är det fas 2 i Madrid-provinsen, vilket innebär att folk exempelvis får motionera utomhus och sitta på en uteservering med begränsat antal sittplatser. 

Det märks hos Tamaras avdelning att läget blivit bättre. Patienterna är färre till antalet.

– Folk måste dock fortsätta respektera reglerna, bland annat för karantän, och tänka på att visa hänsyn för varandra, säger hon och betonar att vi inte får slappna av för tidigt.

Niclas Martinsson Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Publicerad 2020-06-11