Fr.v.: Jonna Delvert, Malin Johansson, Karin Allard, Elisabeth Adams Lyngbäck och Krister Schönström. FOTO: MOA GÄRDENFORS

Dövstudier för alla arrangerade en forskningskonferens

SDR:s och SDUF:s tvååriga projekt ”Dövstudier för alla” går mot sitt slut. I fredags arrangerades en forskningskonferens där fyra föreläsare bjöds in. Föredragen handlade huvudsakligen om språk.

Projektet ”Dövstudier för alla” har under två års tid utvecklat ett slags webbaserad kunskapsbank om dövstudier, som innefattar kunskaper om dövas historia, kultur och samhälle, ordnat distanskurser i dövstudier och gett ut böcker med mera. På fredag den 30 januari avslutas projektet. I fredags anordnades därför en forskningskonferens i ABF-huset i centrala Stockholm. Över 150 personer från hela Sverige deltog. Många i publiken arbetar till vardags med och för teckenspråkiga döva och hörselskadade, till exempel lärare, psykologer och teckenspråkstolkar.

SDR:s ordförande, Hanna Sejlitz, hälsade välkommen:
  – I dag är det ofta tal om vad gruppen teckenspråkiga döva och hörselskadade inte har. Vi vill vända på det och istället berätta om vad vi har. Därför är det viktigt med dövstudier, sade hon.
Konferensen var aktuell särskilt efter att Jonna Delverts dokumentär om hur tvåspråkigheten fungerade på Birgittaskolan sänts. Dokumentärfilmaren var på plats.
  – Vårt mål med dokumentären är att det ska bli förändringar. Vi orkar inte gnälla mer, sade hon och många i publiken applåderade.

Krister Schönström, filosofie doktor och universitetslektor i svenska som andraspråk för döva och teckenspråk på Stockholms universitet, gick ut först av de fyra föreläsarna.
  Han berättade om nya perspektiv på tvåspråkigheten hos döva. I början på 1980-talet var det vanligt att tvåspråkiga döva hade teckenspråk som förstaspråk och skriven svenska som andraspråk. Idag har perspektivet på tvåspråkigheten hos döva förändrats. Eftersom allt fler döva CI-opereras, är det vanligare att de får talad svenska som förstaspråk och teckenspråket som andraspråk. Därför är det väldigt individuellt hur tvåspråkighet definieras idag. Tvåspråkighet kan betyda teckenspråk och skriven svenska, och/eller talad svenska.
  – Det kan bli en utmaning för skolorna, sade Krister.
Krister Schönström delar också med sig forskning som till exempel visar att tidig tillgång till teckenspråk främjar skriv- och talutvecklingen.

Den andra föreläsaren var Elisabeth Adams Lyngbäck. Hon är doktorand vid institutionen för pedagogik och didaktik på Stockholms universitet. Hennes avhandlingsprojekt handlar om föräldrar som tänker på sinnen, språk och sinnen. Hon har en syster med hörselnedsättning, en moster med cochlea implantat (hon fick det när hon var 80 år gammal) och en son med Down syndrom. När hon och maken fick sonen fick de rådet att lära sig teckenspråk och använda det så mycket som möjligt med honom. På grund av sin bakgrund blev hon intresserad av att veta hur föräldrar till barn med cochleaimplantat upplever sin vardag. Därför bestämde hon sig för att forska i det området. Hon menar att de föräldrar som har barn med cochlea implantat och som lär sig teckenspråk befinner sig i ett slags mellanrum – mellan den auditiva och den visuella världen. Det intressanta är enligt henne hur dessa föräldrar hanterar det mellanrummet i olika sociala sammanhang och vad det är som händer i mellanrummet. Det kan till exempel vara att de stöter på ableism (nedsättande attityd mot personer med funktionsnedsättning) och får kännedom om hur omgivningen förväntar sig att deras barn ska kunna höra.
  I slutet av föreläsningen tog hon på sig aktivistrollen och vädrade sina personliga åsikter: det är att vi måste sluta med att säga ”du har lyckats med det trots att du är …”.
  Ett exempel är att man säger ”Du är döv. Ändå har du lyckats med det”.
  – Istället ska man säga ”Personen har lyckats med det för att den är…”! De skulle annars aldrig ha lyckats om de inte var blinda, flyktingar…, sade Elisabeth Adams Lyngbäck bestämt.

Karin Allard är filosofie doktor i pedagogik på Örebro universitet. Hon har gjort en avhandling om språkundervisning i moderna språk för döva, hörselskadade och elever med CI i specialskolan. Till exempel hur kommunikationen i klassrummet fungerar. Hon säger att språk, kommunikation och interaktion är de grundläggande punkterna för lärarna att känna till.
  I slutet av hennes föreläsning hade hon en diskussion med publiken om möjligheten att använda amerikanskt teckenspråk (ASL) alternativt brittiskt teckenspråk (BSL) under engelsklektionerna. Åsa Helmersson, språklärare på Manillaskolan, bedömde att man helst inte skulle blanda ASL eller BSL med engelska på samma lektion eftersom det är två olika språk. Hon fick inte medhåll av Casper Lund från Länsteatern i Örebro som förespråkade att man skulle använda ett engelskt teckenspråk på engelskalektionerna. Med egen erfarenhet säger han att man lär sig engelska snabbare på det viset.
  – Mitt yngre syskon hade BSL på sina engelskalektioner i Oslo och då blev hen mycket bra på engelska, motiverade han.

Malin Johansson, mastersstudent i genusvetenskap vid Lunds universitet, var den fjärde och sista föreläsaren. Hon tog upp ungefär samma ämne som på Dövas dag i Hässleholm förra året. DT refererade den – läs här. Men med skillnaden att i fredags handlade hennes föredrag inte om normkritiskt tänkande i organisationer utan mer allmänt om normkritiskt genusperspektiv. Om man satte på sig genusglasögonen så lade man märke till mönster man inte sett eller tänkt på förut om hur icke-jämställda kvinnorna och männen var. Malin Johansson tillade att samma sak gällde dem som hade ”dövglasögon” på sig. Om man pluggade eller hade kunskap i dövstudier så lärde man se världen på ett annat sätt. Ett exempel var att man med sina dövglasögon kunde se att lärarnas teckenspråkskompetens hade betydelse för elevernas studieresultat och betyg på Specialpedagogiska skolmyndighetens (SPSM) specialskolor för döva och hörselskadade.

Julia Kankkonen och Johanna Karmgård, projektledare respektive projektmedarbetare bakom Dövstudier för alla, är mycket nöjda med konferensen.
  – Vi märkte att konferensen var efterlängtad för det arrangeras för lite sådana konferenser här i Sverige, säger Johanna Karmgård.
  – Det är roligt att alla fyra föreläsare är från Sverige och att vi inte behövt bjuda in internationella forskare. Det finns faktiskt många duktiga svenska forskare som forskar i döv- och/eller teckenspråksrelaterade områden. Vi hoppas att vi använder oss mer av dem och samarbetar mer med dem i framtiden, säger Julia Kankkonen.


Läs mer om projektet Dövstudier för alla i Dövas Tidning nummer 1 som är ute i slutet av februari.

Moa Gärdenfors & Niclas Martinsson Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Publicerad 2015-01-26
Uppdaterad 2015-01-29