Fröken Julie och betjänten Jean.

20 procent blir till en helhet

RECENSION
FRÖKEN JULIE
75 min
(I rollerna: Juli af Klintberg, Mette Marqvardsen och Robert Fransson. Regi: Bernard Cauchard. Manus: August Strindberg.)

Manuset är kraftigt komprimerat. Endast 20 procent är kvar.  Musiken, de koreografiska inslagen, symbolerna och kroppsspråket står för resten. Till hundra procent? Faktiskt mer än 100 %. Man har knappast anledning att sucka över att Tyst Teater som så många andra teaterhus gör en tolkning av August Strindbergs Fröken Julie.  

Det är midsommarnatt runt 1890. Kokerskan Kristin (Juli af Klintberg) arbetar i grevens hushåll i Sörmland. Hon dukar omsorgsfullt inför middagen. Hennes fästman, Jean (Robert Fransson), är grevens stilige betjänt. Han undrar hur man tecknar spets. Man anar att han indirekt vill tala om för publiken att han är hörande. Regissören Bernard Cauchard bekräftar senare för DT att det är ett medvetet drag. Elegant gjort, eller bara en onödig information? Man fattar ändå snabbt att han är hörande. 

Ganska snart dyker Fröken Julie (Mette Marqvardsen) upp och uppvaktar betjänten Jean. Något han går med på, och utnyttjar till sin fördel. Han, som vill öppna eget hotell, manipulerar henne. Fröken Julie som är uppfostrad att bete sig som en man är förvirrad då hon samtidigt förväntas vara en kvinna. Hon är inte heller alltid säker på vad hon vill.
Det utvecklas till ett triangeldrama om kön, klass, makt och maktlöshet. Under hela pjäsen kastas man mellan fantasi och verklighet; en härlig blandning. 

Robert Franssons teckenspråk är inte helt perfekt. Ändå förlåter man honom för detta. Hans koreografiska förmåga är djupt imponerande. Och hans komiska miner är underbara. Mette Marqvardsen hade en av huvudrollerna i Här kommer Pippi Långstrump, som hade premiär förra hösten. Innan detta tog hon en längre paus som skådespelare. Att se henne göra comeback i en föreställning för vuxna var därför synnerligen en trevlig nyhet. Hon var som klippt och skuren för rollen som Fröken Julie. Lång och vacker. Och hade klass. Juli af Klintberg tillhör toppskiktet i Sverige när det gäller att uttrycka sig på teckenspråk. Hon har, föga överraskande, lyckats med att kommunicera att Kristin är en enkel och religiös person. 

Man kan dock reagera på vissa teckenval. De kan kanske uppfattas som alltför moderna. Till exempel ”Hålla sig för skratt”. Eller fanns det tecknet redan i slutet av 1800-talet? 

Tyst Teaters version av Fröken Julie är endast fem kvart lång. Alldeles lagom. Stunder när det går långsamt finns dock.
Det är som det ska vara.


Den föreställning som DT såg var ett genomdrag. Fröken Julie har premiär i Umeå på söndag 14 oktober. För mer information om föreställningen och dess turnéplan, se här
 
Niclas Martinsson Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Publicerad 2012-10-12
Uppdaterad 2012-10-17